En sak har jag inte ändrat på under de 40 senaste åren – min frisyr. Samma halvlånga raka – page – heter det så, mittbena och två kammar som håller håret borta från ansiktet.

Inte heller har jag bytt frisörsalong – men i och med flytten till grannstaden blev det aktuellt. Esboviken vimlar av salonger, och mina önskemål är ju inte så avancerade – som ni snart ska se.

Jag har nu ett antal gånger besökt Hiusfashion i köpcentret nära oss. Slumpmässigt valt – och slumpmässigt behandlad av olika frisörer varje gång. Salongen är som de flesta nuförtiden – könsneutral, här sitter herrar och damer om varann – alla frisörer är unga och trendiga. Och lite skrämmande, tycker jag.

Pirkko och Heidi i Gamlas visste precis vad jag ville : några gånger om året klipper jag rakt av ca 7 cm. Inga finesser, inga färgningar och behandlingar. Tvätt – och rakt av.

Så har det rullat här i Esboviken också, men i dag fick jag en mera initivrik frisör(ska – använder man det ordet mera ?) på min lott. Hon ställde frågor om det ena och det andra och jag märkte snart att jag är en inkompetent kund i detta sammanhang. Jag utnyttjar s.a.s. inte servicen fullt ut – och är nog därför en skymf mot yrkesskickligheten. Inga vokabulär har jag heller – jag förstår inte jargongen helt enkelt.

Men efter att frisörskan åskådligt och som för en mindrevetande förklarade att det vore fiffigt att klippa ett tjockt hår som mitt i lite våningar s.a.s. – det får ett bättre fall då – sa jag direkt att detdär låter bra, det vet du. Det är inget dramatiskt – det blir bara snyggare, lugnade hon, för jag såg väl lite tveksam ut. Rakt av i 40 år sätter sina spår.

Hon var en underbart skicklig och noggrann yrkeskvinna, hon tog sig tid och engagerade sig. Men hur kunde det komma sig att håret på ena sidan var några cm kortare än på andra? Nej, nej, inte har jag fuskat med saxen själv – det resultatet åstadkoms nog senast i denna salong. Missnöjt muttrande, denna gång skulle det bli rätt, försäkrade hon.

Och inga sprayer och inga produkter använder du? – Nej jag har ju liksom aldrig … varken färgat eller permanentat (finns ordet mera) eller nåt annat heller.

Vi blev klara och jag såg direkt att håret hängde på ett annorlunda, luftigare sätt.

-Du har en väldigt bra hårkvalitet, och snygga gråa inslag, blev slutomdömet.

Det kändes som att få en stjärna i skrivhäftet av lärarinnan.

Och en tanke väcktes. Tänk om jag nästa gång … skulle börja med att säga: vet du jag vet inte riktigt hur jag vill ha min frisyr. Du som är proffs har kanske nån idé? Jag ger dig fria händer!

Kanske jag en dag inte längre är en ängslig, ”tvätt, 7 cm rakt av”-kund!

Jag samlar mod.

Efter att ha skrivit färdigt fick jag känslan att jag skrivit nästan detsamma tidigare – och mycket riktigt – en nästan identiskt text är daterad i september 2014.

Det här går ju inte an – jag tycks ju lida av nån sorts frisersalongsneuros!