Dags igen för morsdag. Nästa år blir det 20 år sen salig mor gick ur tiden. Plågad av sjukdomar,  bitterhet och brusten livsvilja. Jag har nämnt det förr, mamma var ingen lycklig människa. Hon var också en svår person att balansera med.

Nu efteråt fokuserar jag envetet på de roliga minnena. Skrattet, hennes självironi, påhittigheten och de många talangerna hon tyvärr aldrig odlade. Det kunde ha blivit annat av det livet.

Bäst var hon som mommo, lekfull och smågalen och fullkomligt fokuserad, givmild och trofast. Det väljer jag att tänka på när morsdag firas.

Men mostersdag är dagen för mig också. Som av fotot synes hade jag två mammor. Moster, tre år äldre överlevde lillasyster med 10 år. Var en klippa i alla sina dagar, tills demensen slog till. Moster var i mycket sin systers motsats.

Ständigt nyfiken på allt nytt, politiskt bevandrad, sugen på att läsa, informera sig. Att hennes liv var en räcka brustna hopp gjorde hon ingen affär av. Det kom ju nya dagar!

I dag upplever jag så tydligt att jag har drag av båda mina modersfigurer, Rachel och Eva. Mamma, moster och mormor blev jag själv också. Med åldern kommer en allt större fascination för de gångna släktena.

Och för hur deras öden kom att påverka ens egen syn på livet.

Annonser