Sju veckor till semestern. De här tiderna på året börjar  krafterna vara på upphällningen. Men mycket är ännu är på gång. 

Nu var Eurovisionen överstökad för i år och kommentator-dottern återbördad till hus och hem. Få se om färden går till Kiev nästa vår? Skrämmande. Men lite skraj var jag allt med alla terrorhoten inför Stockholm i år också. Kan inte hjälpas. Men det är hennes jobb. Och ingenstans är säkert mera dessa dagar. 

Annars har jag ätit ”ute” en del de senaste dagarna. På lördag träffades klasskamraterna för vandring på Sandudds begravningsplats, följt av lunch på legendariska Elite – där vi fick inleda med romtoddy – det var kyligt och regnigt mellan minnesstenarna. 

Vi hade guide ur de egna leden och Astrid hade plockat fram en hel del spännande. Mycket visade sig ha anknytning till vår Alma mater, Svenska flicklyceet – som vi blir stoltare över för var dag. Många stora män och kvinnor intresserade sig för flickors bildning vid 1800-talets mitt har det visat sig. En riktig lärdomens högborg var inrättningen – och mer framåt än man anade i ungdomsåren.

Annars var det mycket prat om hur vi planerar pensionera oss, det börjar verkligen vara på tapeten nu. Och hur vi ska klara oss på pensionspengarna som inte verkar bli så rikhaltiga, precis. Vi bokade redan brunch på en annan klassiker-restaurang, Lehtovaara. Till oktober. Man kan verkligen konstatera att Bullgummorna organiserat sig. 50-årig vänskap är inte att låta falla i glömska! 

På jobbet blir det pensionskaffe för kollegan sen 36 år denna vecka. Jag tror jag är äldst i huset efter det. Har två bokprojekt att ro i land och det ena med det andra av reformer och förnyelse att tackla därtill. Ingen nedtrappning i sikte. 

Och på hemmafronten  lär det bli en rörreparation till att genomlida avslöjade bolagsstämman i veckan. Lagom när pensionsdagarna sätter i gång. 

Så man får hålla ångan uppe. 

Damtian infaller om några veckor. Få se om jag har orken att promenera de tio kilometrarna i år. Jag fick den till evenemanget  hörande t-skjortan på posten i fredags. Av största tillgängliga storlek var den   – och satt som ett korvskinn. Jag spände ut den på några stolar över natten, det hjälpte lite. 

Nog är det trist att damer av min rondör inte är tänkta att sporta och motionera! Vi är många som skulle behöva en generösare storlek har jag sett genom åren. Runda damer med både sprutt i benen och fart på figuren. 

Vi existerar faktiskt – av alla åldersmodeller.

Sånt på gång när maj är i sin mitt. Jag längtar redan till Italien, får jag säga som det heter i visan. 34 jobbdagar dit – äh, det fixar sig. 

Annonser