Midsommarhelgen är i sin mitt. Ingen medial vila denna weekend- det såg Brexit-röran till. Har man nånsin upplevt att valets vinnare nästa morgon ville rösta tvärtom, för att de inte riktigt – förstod vad som kunde hända, stod på spel? 

Underligt och sorgligt! För oss allesammans. 

Inte är det tyst på de sociala medierna annars heller. Reserapporter, foton av sill- och grilltallrikar, vyer av stugor – och i allt högre grad urbana festställen. 

Den tysta midsommarstaden tycks vara ett minne. 

Vi firar som vanligt på balkongen, på tu man hand. Jag öppnar årets enda sillburk (maken är allergiker),grönsaker, bröd, potatis och bondost kommer från hovleverantören Gårdsboden.

Linjeakvaviten är av bättre sort än snapsen vanliga söndagar. 

Våra tre pynt är framplockade, Jussi Björling, Hugo Alfvén och Merikanto snurrar via Spotify.

Precis som jag antagligen skrev ifjol. Som traditionen bjuder hos oss.

Jag tycker emellertid det är skoj att se midsommarstänger och stora skaror kring borden – via nätet. Det har blivit en egen tradition att gilla och kommentera, och hälsa varann via medierna.

Lite tillsammans är man på det viset också – men samtidigt i egen ro. 

Med den glittrande Esboviken i sikte, de flyktande svalorna – och komissarie Lewis i TV:n.

God fortsatt helg! Var på sitt vis!