image.jpegI går firades min födelsedag i hemmets ro under enkla arrangemang.I dag är det mellandag, ty i morgon infaller makens födelsedag. Då blir det middagskryssning med familjen.

Denna mellandag hade min undersökning på lokalsjukhuset Jorv inprickats, hysteroskopi hette det hela. Avsikten var att plocka ut en polyp som ska vara utslagsgivare för den fortsatta operationens omfattning.

Jag sov väldigt dåligt i natt, kastade mig, oroade mig för att väckarmobilen inte skulle ringa. Rädd för smärtor och annat obehag var jag också. En riktigt skruttig semesterförstörare, detta.

Nå, på plats mötte mig fyra vänliga, glada damer. Två av dem var där i egenskap av studerande, alla månade de om mig, berättade hur det skulle gå till, förklarade metoden, förfarandet. Manade mig att säga till om det gjorde ont, då kunde vi pausa lite.

Jag ville inte titta på monitorn där sökandet efter polypen kunde följas. Istället kunde jag beundra fotografier av akvariefiskar i rummets tak. Allt emellanåt försäkrade jag att allt kändes bra, knep och sög lite, men inte olidligt.

4 minuter tog det, konstaterade en av mina skyddsänglar när det var klart. Nu åker polypen till patologen och sen får vi se. Det är inte alls roligt med det där att ”vänta och se”. Men det är som det är.

Ett steg vidare igen.

En sak som jag älskar med mina födelsedagar nuförtiden är hälsningarna på de sociala medierna. Varje FB-hälsning, messenger-gratulation, mail, allt är ju uppmärksammanden man aldrig förr nåddes av. Många är säkert rutinmässiga – det vet man ju att alla vänner inte står en lika nära.

Men många vänner kom också ihåg att önska mig lycka till för dagens ingrepp. Det kändes som en varm filt av vänlig omtanke.

Precis vad som behövs!

Maken grattade med vin, choklad och ett resefodral till nya paddan. I morgon är det dags för bubbel, croissanter och små överraskningar för hans del.

Och mängder glada tillrop levererade via nätet, får man anta!

 

 

 

Annonser