Hundra mål för livet tycks yngre bloggare ha föresatt sig i sina texter, läser jag. Önskemål tycker jag i denna ålder det snarast är frågan om, drömmar som gärna kunde få gå i uppfyllelse. Inte så mycket prestationer som vinstlotter i livets lyckohjul.

Dernna sommar har varit fylld av roligheter, massor av resor och evenemang, ofta i sällskap av mina käraste. Jag har i år besökt eller återsett några ställen jag länge fantiserat om – Gent, Brugge, Oxford och Rom. Men hela sommarperioden har jag bara haft en egentlig önskan – att få operationen överstånden. Nu är själva ingreppet klart, icke hela processen med koll av det borttagna, dock.

Men lite börjar jag ställa mig mål – inte hundra och inte med hela det återstående livet i tankarna, men ändå. För hösten, kanske, lite försiktigt. Två dryga år har jag kvar på jobbet, vad kunde jag försöka göra av det? Den nya sånggruppen jag gått med i – kan det bli något? Roliga evenemang är i sikte – dotterns bokrelease, klasskamratgänget Bullgummornas träff, andra möten med väninnor i olika sammanhang, skoj på skolornas höstlov med hela familjen, en julresa med dottern. 

När jag läser vad de unga bloggarna fastställer för mål märker jag att jag fått så mycket redan. Oändligt mycket av vad dessa unga kvinnor ser som viktigt och önskvärt i livet. Så nog får jag vara tacksam och glad. Vistelsen på sjukhuset gjorde mig också motiverad och inställd på att goda ting kan ske. 

Så i morgon pallrar jag mig till kontoret och hoppas kunna inleda en målinriktad höst. 

Men om jag nu skulle få önska riktigt vilt – vad skulle jag då vilja ha? Bara tre mål kom jag på, något av dem ska väl vara möjligt. Kanske. Here goes, jag skulle vilja

1. Resa till Venedig – riktigt många dagar, boende på ett lyxigt hotell 

2. Få en bra recension av något jag skrivit – en gång i livet

3. Sjunga  med i Matteuspassionen, ja och Mozarts Requiem

Tack det räcker så! Jag har fått så mycket fint redan!

(Fotot är från Botaniska trädgården i Rom, ett av makens önskemål, nu uppfyllt).

Annonser