Jag följer några Instagram-konton med jultema, vet inte om de är brittiska eller amerikanska. De glittrande bilderna började i år  publiceras första september i det ena kontot, medan ett annat började nedräkningen 12 augusti och ett tredje tycks lägga in foton lite nu och då under året och startar nedräkningen vid jämt hundra dagar.

Växlingen till den nya julperioden sker antingen med ett tvärt slut på juldagen eller med nyårsafton som final. Antagligen finns en mängd variationer, det finns otaliga julgalningar ute i världen som överträffar varann med vackra julmotiv på de sociala  medierna – en stor del av året.

Så jag är inte ensam i min julvurm. 

Som jag årligen ungefär denna tid brukar notera stundar snart – vadå den har ju ren satt igång – diskussionen om julperiodens  korrekta början och slut och om den rätta tidpunkten att börja pynta och glögga och spela julmusik.

Det är alltid nån som sett en reklam eller en godispåse med tofsen av en tomtemössa eller en kant av en bjällra – man lägger ut den på FB och – tärningen är kastad! ”Nej, huuuu, jag vill inte, för tidigt” kommenteras det eller tvärtom ”Yess, jihuu, som jag väntat”, och så är dispyten igång. 

En vill börja julen prick på första advent, den andra vill vänta med det mesta ända till dan före dan, den tredje (ofta jag) provocerar om julstart så tidigt som möjligt. Det är rätt och fel, så säger inte traditionen och så var det hos oss och tiderna är ur led och kan man inte få göra som man vill. I en enda salig röra. 

Det är ju intressant för traditionsvetare att följa, hur man gör – eller inte gör. För varje gumma och gubbe gör ju i dessa dagar sin egen jul – vad allt det yttre anbelangar. Själva helgens infallande  går ju inte att rucka på, förstås. Men man kan hänga upp julkransen mitt i oktober och låta ljusslingan blinka in i mars. 

Ofta till irritation för den som har en annorlunda arrangerad julperiod, känner sig stressad och omotiverad eller den som tagit på sig auktoriteten av en traditionspolis. Mycket diskussion är det ofta i alla fall. Om den mest älskade, mest hatade, mest kontroversiella, mest allomfattande högtiden i feståret. Som ingen kan komma undan helt och hållet. 

Hursomhelst. I morse nappade jag, nästan halvsovande på ett tidningserbjudande i mailen som lockade med hela 4 julspäckade decembernummer av en finsk damtidning. För jag längtar redan.
Också annars är jag beredd – i takkronan hänger i väntan på att pyntlådorna ska öppnas årets skörd av julpynt inköpta på resor: det julkransprydda Eiffeltornet T hämtade från sin 10-årsresa till Paris, en nunna från Johanneshospitalet i Brygge dottern köpte åt mig på vår resa till Belgien, en björn från julbutiken i samma stad jag köpte som present år maken och Christ Church´s torn och Bodleian library från vår tur till Oxford. 

24.9 ni, bara tre månader till julafton …