I dag kunde man i söndagsbladet läsa en artikel om tuberkulosen och dess dramatiska inverkan på familjers liv och vardag, in på 1960-talet. Det har skrivits en bok, minnena har lyfts fram, och nya vittnen berättar om hur det var.

Aj jo, var min reaktion, för lungsoten var egentligen indirekt orsaken till en av mina otryggaste perioder i livet. Morfar insjuknade – nej inte i den soten utan i komplikationer av ”sockersjukan”, med amputation av ena benet och kallbrand och allt hemskt vad det var. Samtidigt konstaterades tuberkulos hos moster, som ju bodde hemma med föräldrarna och skulle vara deras trygghet och hjälp. 

När nu moster åkte in på Ahvenisto sanatorium fanns bara mommo kvar hemma – och den andra dottern, min mamma, var bosatt hundra kilometer bort i Helsingfors. Det var i detta kaotiska läge mamma gjorde valet att temporärt flytta till föräldrahemmet i Tavastehus för att hålla nån ordning på situationen.

Kvar i Helsingfors blev två skolflickor med en far som var borta på jobb nästan varje kväll – och farmor som trädde till som ansvarsperson i hushållet. Farmor hade hårda händer och en komplicerad personlighet. Jag har blockat det mesta av denna period i livet. Det var något av ond folksaga över det hela.

Jag vet inte hur länge det hela varade, en evighet kändes det som. I något skede dog moffa och moster återvände från isolationen, med en lunga bortopererad. Också lillasyster, spröd som en liten älva,  hade emellertid fått smittan, det var mycket med vaccinationer på en klinik i stan, jag har glömt detaljerna, men det svävade oro och skräck över alltsammans.

Omsider normaliserades livet, mamma var hemma igen, men sen slog  hennes egna sjukdomar till snart, livet blev  ännu svartare då. Det är då dagbokssidorna saknar anteckningar, fast jag annars skrev dagligen också i barndomen.

Såna minnen väcker söndagsnumrets artikel. Bäst att låta glömskan falla över det hela igen. 

Solen skiner, det är Mikaelidag. Jag tror jag firar gudstjänst på promenad vid havet i dag. Och tänker lite på att det är barnens och änglarnas dag. En vacker och trygg tanke.