img_2465

Klassiskt höstlov, läraren i huset däckad av tidernas influensa, det blev läkarbesök och kur mot hotande lunginflammation.

Ressällskapet var alltså decimerat när vi äntrade Superstar mot Tallinn. Det blev tjejtripp. Dottern, barnbarnen och jag bökade fram oss i människomassorna och hittade en bekväm plats i den stora baren i fören. Det är en skicklighetsgren att resa till Tallinn. Vill du sitta (överhuvudtaget) under båtresan gäller det att vara snabb. Sen måste man bevaka sitt högkvarter under hela resan, turas om att besöka tax-free och hämta mat och dryck.

Tids nog ska man hålla takten vid landstigningen, några kilometer (känns det som) bökig framfart i gången mellan färjan och terminalen.

Men den evighetslånga slingrande kön till passkontrollen som i äldre tider naggade resan i kanten med några timmar har vi turligen sluppit. Det är raka vägen ut och fritt fram mot hotellet.

Så annorlunda än i början av 70-talet då jag med buss runt Finska viken tog mig till den gyllene medeltidsstaden som fortfarande såg genuint uråldrig ut. Jag har skrivit det många gånger förr, att Estlands metamorfos hör till de stora konkreta glädjeämnena – också ur resenärens synvinkel. Den internationella kontinenten blinkar bara en kort båtresa bort, vilken fröjd.

Nå, det var skolflickorna som fick ange tonen för denna resa. Tallink Spa var bokat, vilket betydde flera vistelser i de stora bassängerna. Där kan man inta förfriskningar sittande på barstolar i vattnet och simma ut i den iskalla oktoberluften – själv guppande i 30 gradigt vatten.

T och S älskar detta. Så vi avlade tre poolbesök. Däremellan upptäckte vi stan, shoppade i Virukeskus, såg 1800-talsmode på Kumu, klättrade uppe på murarna, drack glögg på Toompea, njöt av bakelser på Maiasmokk, gourmetåt till rimligt pris på Rataeskaevu 16 och Bona. På Café Centrale blev lilla S inlåst på toaletten. Efter mycket bök med lås och nycklar kunde hon äntligen slippa ut – till de övriga gästernas applåder, och njuta av den präktiga glassportion personalen serverade som plåster på förskräckelsen.

Det är så enkelt att ta sig till detta upplevelsernas underland! Mycket spännande får vänta till nästa gång. Det är dessutom rätt mysigt på båtarna nuförtiden, enligt vad jag erfarit i alla fall. En trubadur underhöll under hemresan med gamla Beatles-låtar och CCR-trallar. Inga vodkaturister spanade jag in, inget råkurr som i forna tider. Flickorna kunde tryggt bränna sina sista respengar på tu man hand i tax freen.

Nå lektor Ekrem har nu här hemma kryat på sig något under dundermedicinens inverkan. Speciellt lilla S var nedstämd över att hennes speciella reskompis inte kunde hänga med. S och mofa brukar hänga ihop när vi reser, ointresserade av shopping som de är. De brukar hitta på något vetenskapsbetonat istället.

Det får bli favorit i repris snart. Också en kort tur över viken erbjuder oändligt mycket skoj! Och för mommo minnen från otaliga resor från dryga 40-års tid. Minnen av mångahanda slag. Men det är en annan historia det.