I dag kom jag först av alla till jobbet. Huset vid Riddaregatan var tyst, kolmörkt och lite skrämmande. Jag arbetade mig upp till fjärde våningen, vinden, där mitt arbetsrum ligger. Det knakar och knäpper lite här och där i huset. Jag sveper in mig i två schalar för det är rätt svalt i mitt arbetsrum denna årstid. Tänder en väldigt klar golvlampa ingen annan ville ha efter återflytten, den fungerar som energikälla. På andra sidan gården vaknar grannhuset till liv, folk i morgonrock tassar omkring med kaffekoppar.

Jag fördjupar mig i liktvätt och kistläggning denna morgon. Min bok om ordspråk har åkt på mellangranskning till redaktören, nu är det den andra, den om livets fester som gäller. Jag kommer sällan  i farten ordentligt med skrivandet och funderandet förrän sent på eftermiddagen. Då är det mörkt igen, och alltemellanåt är jag också den sista som lämnar huset. Släcker och ser till att ytterdörren säkert slår fast.

Snålblåst över Senatstorget, spårvagnen, bussen, den iskalla backen till hemhuset. Via matbutiken. Vad ska vi äta i dag?

I dag lyckades jag för andra gången missa ett möte där en av de regelbundet tillstötande pulstagningarna rörande arbetsklimatet i huset skulle gås igenom. Jag glömmer i allmänhet just ingenting, så det är märkligt att jag lyckas blocka just dessa möten. Aktiv förträngning? Jag upplever att jag gjort mitt för att skapa förnyelse i arbetsmiljön, i 37 år har jag ideat och funderat. Mitt psyke tycker tydligen att det är nog, och stänger av påminnelsefunktionen.

De flesta kvällarna nuförtiden går jag hem direkt, utom måndag då jag med 11 damer i olika åldrar undervisas i sångteknik av en ung kunnig musikkvinna. Gaia kallar gruppen sig, det är osannolikt att vi någonsin kommer att uppträda nånstans, men det är praktiskt att ha ett namn. Varje vecka blir vi lite mer samsjungna, det börjar vibrera av välljud nån gång, tillfälligtvis.

Jag är ganska trött när jag kommer hem på måndagskvällarna och kroknar ofta direkt. Andra kvällar tillreder jag middag. Varma grytor och risottor och lådor med mycket vitlök och andra kryddor i. Underbara dofter i köket. Comfort food. Men inget vin före fredag, Pellegrino har blivit min favoritdryck. Maken och jag tar med oss lunchboxar nästan varje dag nu. Vi är rätt många som samlas vid mikrovågsugnarna på jobbet nuförtiden.

I dag tillredde jag en mustig köttpaj som jag inspirerades till av TV-serien Poldark igår kväll. En rejäl maträtt av brittisk typ. Perfekt med sallad till. Fast man inte är gruvarbetare på 1700-talet.

Så går veckorna. En bit choklad per dag får jag till lunchkaffet. Jag har en ask på gång just nu där det finns 28 bitar. När jag ätit typ 18 sådana askar till är det dags för pension. Sådana galna uträkningar har jag olika varianter av. Nedräkningsmani.

Men denna vecka är det ljusglimtar. Det är Bokmässa och dottern står för många framträdanden. Det blir vimmel och fart och oväsen och lite variation i vardagen.

Då känns inte mörkret lika stort. Och sen drar vi mot glittrande adventstider.

IMG_2521.JPG