Det blir nästan för mycket en sån här dag. Den eviga uppkopplingen till hela världen på alla nivåer via de sociala medierna, alltså. Alltsedan arla morgonstund har jag tagit del av vänners ramaskrin, läst förtvivlade kommentarer, läst analyser på flera språk kring varför det blev så och hur det nu skall fortsätta.

Jag är så proppad av Donald Trump att jag känner mig fullkomligt paralyserad. Nu har jag en känsla av att det inte går att ta in mer, nu får man vänta och leva med förskräckelsen. Världens undergång talas det om, rent av. Andra kommentatorer kan med säker penna teckna ned en profetia över hur den nykrönte presidenten kommer att tackla fortsatta utmaningar. Helt förutsägbart, alltså. En lavin av information!

Själv står den folkvalde med förvånad min i familjekretsen, yttrar ovanligt lågmälda och lite valhänta inledningsord. Ser ut som om han inte riktigt insett vi bara är i början av pilotavsnittets första minuter. Att denna realityshow blir oändligt lång och omöjlig att hoppa av.

Det var en lättnad att läsa en klok ung kollegas status i FB. Hon skrev fint att man naturligtvis inte ska utesluta världen och koncentrera sig enbart på det egna lilla sammanhanget. Men att man samtidigt ska gå vidare genom att försöka påverka på det sätt som är möjligt, genom små konkreta handlingar, genom att glädjas åt det goda man möter i sin närhet.

Det är definitivt en god idé – och texten fick många gillanden.

Så nu får man lägga Donald på hyllan ett slag och försöka lita på att det finns sansade krafter i hans närkrets.

Det vansinniga snöfallet har inte gjort vardagen roligare heller. Inte en buss går i rättan tid, det är glashalt under snötäcket och man pulsar och slirar sig fram. Två veckor till första advent, men det är ju faktiskt rätt lite, nu drar det mot festtider och sen blir dagen (som salig moffa sa) snart  ett tuppfjät längre igen.

Nå, hur kunde vardagarna bli lite ljusare då – nu tänker jag främst på att pigga upp mig själv lite. Kanske kan jag i samma veva hjälpa omvärlden genom  att bli en trevligare medmänniska. En liten lista:

– Jag måste få tanka jultidningar och samla ihop många adventskalendrar och smålyssna på den adventigare delen av julmusiken för att göra senhösten roligare, bli lite mera barnslig, liksom, skapa lite julmagi, som det står i de glossiga bladen

– Jag måste sluta slötitta på TV-serier jag efter ett provavsnitt  inte tycker ger mig något – det må sen vara halva finska folkets favorit för tillfället. Jag kan erbjuda mig maraton av t.ex. The Crown istället.

– Jag ska sluta förarga mig över att jag uppenbarligen inte kommer att hitta någon aktiv plats i min hemförsamling i detta skede. Efter många kontakttaganden som runnit ut i sanden, efter att inte getts möjlighet att som kyrkvärd dela ut en enda psalmbok på hela året är det bäst att ta timeout. Inte harmas – om än förvånas något

-Jag får glädjas åt många roliga möten, träffar och resor i sikte – men jag ska inte pressa in nåt som inte känns nöjsamt eller onödigt

– Jag får hålla tummarna för att min ordspråksbok skulle ta form och bli klar – så  att något kunde kryssas av helt och hållit på min jobbagenda

Bland annat.

Undrar vad Donald gör ikväll? Vad har Melania för funderingar?

Och en hurudan lista för sin framtid har Hillary tecknat ner?

Ingen fara – imorgon ger mig medierna besked. Jag vet troligen mer om deras liv, tankar, planer och känslor  än de berörda personerna själv!

img_2642

Annonser