2 januari. Första jobbdagen efter en väldigt rumphuggen julhelg som inte hann ta fart riktigt. Det var härliga fester med familjen, det var lata dagar framför Netflix och slappa kvällar vid Julradion.

Men underbart var väldigt kort i år. Och så fick jag makens ögoninflammation i nyårspresent. Och datorförbud en dag, faktiskt. Men det är inget mot de helveteshostor jag hör skalla omkring mig, lite varstans. Hårda sjukor detta år.

Och nu utlovas sibirisk vinter, läser jag. Minus 20 ska det bli i huvudstadsregionen på onsdag – men den bitande vinden ska ge känning av minus 30. Häromdagen var det plus 6, men jag hade mina aningar. Gick till KappAhl och slet en varm jacka med konstpälsfoder och rufsig konstskinnbrämad huva från reaställningen. 50 euro, det klarade mitt hårt prövade Mastercard av. Jag ser fram emot att kura in mig i den i redan i morgon.

Det enda roliga såhär års tycker jag är att köpa ny almanacka och hänga upp årets väggkalender. På jobbet visar Finska litteratursällskapets och Kyrkans utlandshjälps produkter tiden.

Men i vårat kök, där sprider en speciell kalender glädje: en vi köpte på Galleria Borghese i höstas. Januaribrud är Canovas anslående marmoråtergivning av Paolina Borghese, född Bonaparte. Hon minner om att det hoppeligen blir en tur till den eviga staden igen, när sommarvindarna börjar blåsa.

Genom den sibiriska kölden får hon lotsa oss, i sällskap med lättklädda gudar och gudinnor av Tizian, Caravaggio, Raffaello. När Berninis Proserpina tittar fram våras det redan!

img_0454