Klart jag inte kunde komma undan nån sorts influensa eller förkylning eller vad man ska kalla sjukan som lämpligen drabbade lagom till weekenden. Trött, men inte värre än att jag orkar hålla mig vaken. Jag botar mig med Dictamos-te, läkande sedan urminnes tid. Sista påsen på gång nu, men i sommar, vill Gud, kan jag handla mera i Rethymnon.

Sen har fyra avsnitt av Stjärnorna på slottet 2017 lagts ut på SVT Play. Fem underbart egocentriska men samtidigt sympatiska och karismatiska svenska kändisar – fyra skådisar och min årskamrat, (jag kan inte låta bli att tycka om odågan) Magnus Uggla berättar om sina liv. Det är lite konstruerade barndomstraumor, massor av depressioner och tvära vändningar och separationer. I lyxig slottsmiljö sitter man- äter gourmet-mat. Johannes Brost är en riktig gnällspik, Gunnel Fred en spännande nästan ny bekantskap, Lia Boysen och Sofia Ledarp bjuder på sig själv i intim detalj. Och det är vansinnigt underhållande! Passar en sjukling precis.

Vad mer – ja det ska bli en riktig hejare till mustig middag i dag. Hittade ett recept i finska hufvudstadsdraken – det är chorizokorv, vittvin, mozzarella, basilika, vitlök, tomatkross, allt ska bara slängas i en panna och bakas i ugnen och hällas på pasta – perfekt mycket ansträngning i köket där! Mustigt rödvin till – och kanske några  beska droppar.

Det är mycket nästa vecka, vi får se hur det är med orken. Jag är inte helt oersättlig i något sammanhang, bara lite kanske, ställvis.

Jag ska lägga mig på sängen och fundera över vad jag skulle berätta om jag var stjärna på slottet. Vem skulle vara bov, vem hjälte i min berättelse? Hur mycket skulle jag dramatisera, hur mycket ljuga. Hur många nya insikter skulle jag få om mig själv under berättelsens gång?

Intressant tanke.

IMG_0514.JPG

Annonser