… vi skojar och har oss, hela dagen ska vi ha roligt. Den gamla ramsan ur ”Musse Pigg på utflykt” är aktuell, nu inleds fjolårssemesterns efterrätt, de lediga fredagarna jag brukar peta in såhärårs. 

Det roliga börjar med indisk skalpmassage (julklappspresentkort av maken). Sen lite lunch med bubbel och utställning på favoritmuseet Sinebrychoff. Och kanske något mer, vi får se. Eller bara en enormt lång tupplur på eftermiddagen.

Jag jobbar mycket just nu för  jag måste sy ihop min arbetskarriärs sista utgivningsprojekt. Det gäller både bokkapitel och metadata för en databas som omsider ska ut till allmänhetens bruk – och hoppeliga glädje – 19 000 ordspråk innehåller den, tjolahopp. Jag kör in ämnesord så ögonen går i kors och resten av dagen försöker jag krympa och få styr på 500 sidor text om livets högtider. Sen är det kundtjänst därtill och lite smått och gott. Så det är en del. 

Trött. Den där ”rulla på bensinångorna”- känslan man förr fick i mitten av maj infinner sig nu på medelålderns höst redan i slutet av februari. 

Det är mycket att fundera på annars också. Jag tycker man aldrig i livet har behövt skriva på så många adresser för att världen skulle bli lite bättre. Det är vårdreformen och det är flyktingfrågan och den ena och den andra ödesangelägenheten där det åtminstone inte kan skada att ha sitt namn med i raden. På lördag stundar hotfulla situationer vid de asylsökandes läger på Järnvägstorget. Man känner att man måste dit, sälla sig till skaran som samlas ihop bl.a. via FB – se till att de godas här är talrikare än den skara som avser rensa ut ett i fosterlandet ovälkommet element. 

Man skulle helst vila sig hemma en lördageftermiddag – men jag har en känsla av att samvetet inte håller för det. När den redan slagne slås kan man inte vända ryggen till. Även om den personliga insatsen inte är stor är det avgörande att vi pallrar oss dit. Joukon jatkoksi, som det heter. Kanske hemskheterna kommer av sig om det står tillräckligt många mommor på torget?

Så det blir mångahanda i helgen. På den spralligare kanten är det Melodifestivalens final, och vi på Sökögränden är ju engagerade i den eurovisionella tävlingsmaratonen. Och mat ska kokas, maken står tur, det blir höna med dragon och västerbottenost, perfekt. Förra helgen lagade jag tacotårta och fixade  som alltid bildbevis. Quesadillas ska jag står för lördag kväll. 

Det stora och det lilla, det svåra och det roliga, allt i en enda röra. 

Kommunalval stundar också och YLEs valmaskin levererade ett nytt alternativ: det nya Feministpartiet – det blir nog dom som får min röst i år. Vi tyckte väldigt lika, det partiets kandidater och jag, tonfallet i partiprogrammet var sympatiskt. 

Nu får det bli nati nati så jag orkar med denna lediga och slappa långhelg!