Varje årstid har sina åligganden, och jag tycker inte om våren i det hänseendet. (Inte väderleksmässigt heller egentligen. Det där med ”vintern rasat ut” är bara lurendrejerier. Det är iskallt och snöblött och april-lurigt hela vägen.)

Det har blivit så att mina avgörande läkarbesök infaller ungefär i april. Det är då ögontrycket ska mätas och det är då det ska ultraljudsundersökas gynekologiskt. I år resulterade tryckmätningen i återgång till större dos droppar igen. Och gynekologen hittade en slemhinna som var lite för tjock. I såna kan det gömma sig saker, det vet man. Fast min noggranna läkare bedyrade att vi kan vänta och se ett år fastnade jag mera i tillägget ”om du inte börjar blöda plötsligt, förstås”. Det har hänt förr och fått konsekvenser, så jag är beredd på det scenariot. Jag har en tendens att tänka negativt om sånt här. 

Nå hur som helst är det skönt att kontrollerna är överstökade. Förra sommaren var det ju spring på klinikerna hela tiden, och väntan på remisser och kallelser. Men det var en bra sommar ändå, det ska jag inte glömma. 

Den här sista jobbpressen inför sommaren hör inte heller till mina favoritperioder. Nu ska plötsligt verksamhetsplan göras – när man knappt hunnit börja beta av den aktuella. Det enda som tröstar mig är att det nu är den sista planen i mitt arbetsliv. Men det är fruktansvärt många möten som trissar runt i samma banor innan det finns en klar karta för 2018. Jag minns hur vi i gångna tider med iver och långa formuleringar fyllde papper efter papper med mängder av projektideer, vi fältarbetade  och spelade in och vi skrev och vi rapporterade och vi konfererade. På den tiden började man skriva planen efter semestrarna.

Jo, vi var ett SYNLIGT arkiv, det kan jag försäkra. Synlighet till varje pris är nämligen det nya slagordet, det enda saliggörande. Ofta pratas det som vi arbetat osynligt förr i tiden. Det känns kränkande och ledsamt. 

Denna vår känner jag första gången av en riktigt djup trötthet vad gäller jobbet. Vårtröttheten har på gränsen till pensioneringen antagit nya former. Jag bekämpar den med att arbeta systematiskt och prickar av en lista med de olika sakerna jag har på agendan. Allt måste gå lite framåt varje dag: ordspråksbokens slutarbeten, festbokens alla delkapitel, metadata-ifyllandet i ordspråksdatabasen, två föredrag och en artikel … 

Kundjoursturerna är också fler än vanligt denna månad, några jobbresor är inprickade.

Och så är det privatlivets vårsysslor – dotterns kommentatorsuppdrag i Eurovisionen, Damtian – må jag ska orka gå den i år?

Gnällspiken och knarrmostern ska sluta skriva nu. I morgon firar jag den sista lediga dagen från förra semesteråret. Långhelg är det med första majfirande och god mat i flera repriser. Studentsång som bedyrar att ”snart är sommarn här i purpurvågor”. 

Tänk positivt, manade i tiden  en god vän ständigt. 

Ska ske – och glada vappen på er alla! 

(Vi har tagit fram första maj musiken! Julskivor har vi 50 stycken, men bara 2 hörande till vårhögtiden: manskörssång av det solenna slaget och teknologorkestern Humpsvakarnas hejdlösa våryra. Allt man behöver! Ja, och bubbel förstås – det sätter glans på dagen – även om det skulle hagla och snöyra).

Annonser