Det kan man läsa på ryska och estniska på dörren till spioncentret i våning 23, Hotell Viru i Tallinn. Ett museum vordet idag, en livfull guide berättar om vad som skedde här under Sovjettiden. Om en korrumperad personal, om bevakning av turister, om en röd telefon som utgjorde direktlinje mellan hotelldirektören och KGB:s högkvarter. Det fanns sannerligen en hel del på det officiellt 22-våniga hotellets 23 etage. 

Det är en hemsk historia guiden förtäljer. Och jag minns ju en del av den själv. Hotellet byggdes 1972 och redan nästa år besökte jag det med mamma och moster. Historierna om kameror och bandspelare och farliga våningsvakter hade nått oss. Man var fundersam, men en gymnasist hade inte koll på hela bilden av skräckväldet. Tuggummi och strumpbyxor hade man med, det hörde man gärna köptes.

Idag besökte jag museet, maken hade varit här förr och tyckte det var intressant. Inte gjorde det en össlaskig dag i Tallinn gladare precis, men kanske ändå. Den tiden är ju ändå över, kan berättas om och dess galenskaper får fotograferas.

Snöstorm 29 april, jo jag tackar! Det blev inte mycket annat i Tallinn. Nästa vecka kommer våren, sol och 12 grader. 

Välkommen tillbaka då, skrattade taxichauffören som körde oss den korta stumpen från centrum till hamnen. För mig är det här vädret bra, konstaterade han.

En god middag och ett kyrkobesök hanns med, men nu väntar vi på att den gungande färden över stormiga Finska viken inleds.

Det blir sjösjuka, Sanna mina ord. 

Men en resa till Tallinn är alltid värd att göra – jag ser redan fram emot en planerad tur i damsällskap i augusti. Snöyra slipper vi väl ändå då, skulle man hoppas!

Annonser