Stresstålig. Så skulle jag gärna beskriva mig. Men ibland får man omvärdera sig. Plötsligt får man diagnosen ”akut stressreaktion” och ordineras sjukledigt några dar. 

För att hinna kapp sig själv. För att blinket i ögonen, den flaxiga känslan och oförmågan att fokusera ska avta. Det kan behövas medicinarråd och -ord på att man ska få chansen att växla om. Ges möjlighet att koncentrera sig på den uppgift som just nu är väsentligast – att jobba med den kan nämligen karakteriseras som en sorts medicin. 

När almanackan rensas, känslan av splittring och brådska mojnar. Jag bara sitter i kökstystnaden. Sen ska jag ta itu med det som är viktigt, långsamt, koncentrerat  och utan brådska.

Men först ska jag vattna lite på balkongen. Utanför inglasade balkongen snöyr det. 

Tionde maj. På dagen fyra år sen alltför hastigt bortgångna väninnan begravdes, FB minner om sånt. 

Man ska ta vara på sig själv. 

Den tid man har.

Annonser