Morsdag. Vi har haft en fin helg. Barnbarnen och vi tog på lördag en grundlig promenad på Högholmen – T och S var kartläsare och enligt  deras direktiv såg vi precis alla djur.

I natt tittade vi på Eurovisionens final. Det var första gången T såg hela tävlingen, till sista slutgiltiga resultatet. S klarade av tittandet till 23.00. Med hjälp av chips, ost, kex och druvor.

I dag sjöng T i Domkyrkans barnkör. En kvartett var dom bara, men  fint framförde de sånger som gick till hjärtat.

Alla kvinnor i högmässan fick en ros och en serenad. Märkväl – alla kvinnor, inte alla mammor.

För alla kvinnor som män är  viktiga när det firas mors- och farsdag – här krävs inga biologiska anknytningar. Vi fostrar alla gemensamt nästa generation.

Osökt kom jag att tänka på moster, min andra mamma, den mamma som levde längst och var den mest besläktade själen.

Den som läst bloggen känner Moster Eva – dotterns och min gemensamma gudmor. Hon som alltid ville höra vad som var på gång. Hon som sponsrade projekt ensamförsörjande mamma inte hade en chans till. Hon som var en självklar hedersgäst vid årsfester och dop och konfirmationer och bröllop och sommarutfärder.

Hon som alltid hade en pannkaka nygräddad när vi stigit av tåget på Tavastehus station – staden där mommo, moffa och moster  bodde.

Pannkakan, täckt  av en ren handduk, kallnade på en speciell skärbräda i köket på Hämeentie. Den var en symbol för omtanke, värme och gemenskap. Så länge moster orkade serverades det pannkaka – vår älsklingsrätt.

Jag tycker morsdag och farsdag ska firas som fester för gemenskap mellan generationerna. Min syn på familjen är vid och bred – jag tycker precis alla släktingar är viktiga komponenter i helheten.

Jag fick som flera år i rad nu spännande morsdagspresenter av dottern, anknutna till årets version av Eurovisionens schlagertävling. Ett ukrainskt ägg av trä, en ukrainsk champageflaska och en guidebok den kroatiska delegationen delade ut. Viket får mig att minnas att jag planerat att nästa års semesterresa med familjen just kunde gå till Kroatien!

Nu drar vardagen in igen. Mina krafter är lite mer återställda och jag tror jag är redo för mitt arbetslivs nästsista slutspurt inför semestern.

Annonser