Tyst, tyst i huset. Maken snusar ännu. Barnbarnen har åkt till farmor i Österbotten. 

Jag vaknade alltför tidigt efter att hela natten ha plågats av mardrömmar. Det var min i trycket varande ordspråksbok som störde nattsömnen. Den kom nämligen ut i oigenkännligt skick: när man bläddrade lossnade sida efter sida, Bosse Österbergs finurliga illustrationer hade förvandlats till monsterbilder, mitt namn som författare hade fallit bort på alla ställen, ja det var ingen ände på förskräckelsen.

Jag befann mig dessutom i ett underligt helvitt kontorslandskap på YLE, dotterns arbetsplats. Där irrade jag omkring, hittade varken ut eller in, kallsvetten lackade. Dörrar överallt  – de ledde ingenstans ….

Klockan var 8 när jag steg upp, orkade inte med ett varv till av galenskapsdrömmarna.

Väninnan R ringde i samma veva, det hade jag bett henne göra. I går skulle vi nämligen sammanträffa för vårt månatliga vinglas på Kapellet. På vägen dit hade R åkt spårvagn och stött mot en av dörrarna vid utgången. En riktig rejäl hudflik hade slitits av på höger arm – såret såg verkligen läbbigt ut. Det blev Eira sjukhus (dyrt men närmast) där det hela behandlades av kirurg som konstaterade att stygn inte fungerade, ett stort medicinförband lades på och det bör bytas ut regelbundet. Eventuellt får jag hjälpa till med det i helgen, läkaren undervisade mig noga i konsten för säkerhets skull. 

Hur olyckan riktigt gick till är oklart, låter illavarslande med så vassa lister i allmänna färdmedel. Trafikverket ska kontaktas.

Så istället för en lugn stund i Esplanadkapellet blev det lite stök och drama. Sen träffade jag dottern för hemligt födelsedagsinköp (makens högtidsdag – och min – nalkas). Vi intog också tapas på Bar Con i Kampen. Beundrade den regniga Annegatan från ovan. Påpälsat folk med stora paraplyer.

Men i dag tycks solen skina, så vad ska vi hitta på? 

Först ska jag väcka maken, klockan är 10.10. Sen får vi se. 

Kanske klättrar vi upp på Kasaberget tvärs äver vägen med en liten flaska bubbel? Utsikten därifrån är fabulös!

Skönt att semestra i hemknutarna i all enkelhet, emellanåt.