Tre dagar har jag jobbat efter semestern och är helt slut redan. 63-åriga jag har ohjälpligt svårt att: sitta still, koncentrera mig, få tiden att gå, låta bli att kolla sociala medier för ofta, hålla ögonen öppna på eftermiddagen.

Jag är inte arbetsför helt enkelt. Mitt emellan två arbetsprojekt är jag dessutom, det nya är inne i den fasen när jag benämner arbetsfilerna ”Festbok 3”, har i två tidigare versioner skalat bort tre fjärdedelar av materialet och skickligt lyckats  rådda ihop det som finns kvar så jag varken ser nån röd tråd eller en strimma ljus i tunneln.

 Jag har tiotals sådana Festbok 3-filer att korva till. Gjorde upp ett storståtligt arbetsschema i går, men i dag kom jag inte nånvart alls med den första texten ens. Den som har arbetsrubriken ”Barnsängsbesök och Baby showers” – ja ni ser – jag är fortfarande i absoluta början med mitt livets fester-skrivande. 

Fast på varv tre, så det är ju något. Och det brukar gå så – fast det kan ta tid – att mittiallt lossnar det och babyn-texten föds med ett plopp – ja, jag är alltså inne i livets startfester och associationerna är därefter.

Nå, turligt nog hör också rutinarbete till min yrkesroll – sitta i kundjour och länka ämnesord i databaser. På den vägen får man något gjort varje dag – utan större möda. Gör rätt för sig i arkivfabriken. 

Sen är jag i otakt annars också, detta gäller inte bara jobbet. Jag har i alla mina dagar varit en sån som genast svarar på brev och genast beställer och ordnar saker – jag lägger ytterst sällan något i den mentala ”senare-högen”.
Med e-post och de sociala medierna har jag blivit ännu värre. Allt kan ju gå så snabbt nuförtiden – varför får det inte lov att göra det då? Något sätts i gång, jag svarar omedelbums (och jag har givetvis mina gelikar). Kanske är det vi som är olidliga egentligen? Och inte dom som lägger svar och respons på hyllan i timmar och dagar – ja kanske aldrig återkommer. 

Vad vet jag, men i otakt är jag. Ett antal bollar av olika slag har fastnat uppe i luften också nu och det irriterar. 

Men i morgon  är det ”i morgon är det fredag”. Jag har tänkt försöka ta en veckas arrangemang i stöten och inte låta alla höstens – ibland lite skrämmande – begivenheter trötta och nedslå mig. 

Om solen skiner ska jag i helgen ta mig ner till Sököstranden och tömma hjärnan.

Vid det laget har jag ju redan avverkat en hel arbetsvecka – och kanske har nån boll trillat ner igen?

Annonser