Dom drar iväg, veckorna. Det känns knarrigt varje måndag, men vips är det torsdag kväll igen.

Vi har veckohandlat, tvättmaskinen har snurrat. I morgon måste jag svabba golvet för barnbarnen ska övernatta i helgen. Sova på madrasser. Jag har inhandlat ostsemlor och en pack med många småboxar cornflakes av olika slag. Lördagsmyset går vi och köper tillsammans. 

Flickorna är så stora nu, T sover redan rätt länge på morgnarna. Ännu kommer dom gärna på sleepover till mommen och mofa. Vi har inga planer alls. Vi ser vad vi hittar på, det ska regna. Det är skönt att kura inomhus. Bara vara.

Igår var ett riktigt skolexempel på hur mångskiftande – läs tilltrasslade – mina arbetsdagar kan vara. Började med vanliga morgonrutinen: länka ämnesord i ordspråksdatabasen. Fortsatte med att skriva version tre av kapitlet om  kryckdans och lysningskalas i den planerade festboken. Satt en timme i kundjouren, upp på två timmar personalmöte, ner igen på mera jour – nu blev det knog för en forskare skulle ha en hel del printar. Och printerkontakten trasslade eller var det arkivarien? Inget annat blev gjort under det jourpasset i alla fall.

Och sen byte till rumsjour, försökte tota ihop några föredrag som ska hållas rätt snart. Och när klockan slog sex och jouren stänger pilade jag iväg i spårvagnen till direktsändning i kvällsradion. Ring in om ordspråk – och ringde in gjorde folk! Halvannan timme gick i ett huj, sen sniglade spårvagnen in till centrum igen.

Klockan var en hel del när jag steg av bussen i Sökö. 

Och då fick jag mig lite vin och en snackis med kära maken. 

Och vips är det då torsdag kväll igen och helgkänning. Maken ska på middag med kollegerna imorgon så jag ska bjuda mig på räkmackor och nåt romantiskt på Netflix. 

Efter att jag länkat ordspråk, skrivit  om polterabendfirande och svabbat hemgolvet. 


Balkongen har fått lite vinterprydnader redan, men pelargonerna prunkar ännu väldeliga!