Jag håller på att spurta med det sista kapitlet i pensionerade kollegans och min festbok, nämligen födelsedagsfirandet. Inte gammalt alls, ganska slumpmässigt och möjligt att utforma (eller låta bli att utforma) precis hur man vill. Festen är min, bara min!

Julveckan är födelsedagstider i vår familj. I dag var det anledning att gratulera syster Y, född 18.12. Hon kom hem från Babyfabriken på Fabriksgatan på julafton, eller så sades det. Jag var bara 2,5 vid det laget, men har två minnesbilder jag inte säker på om är sanna eller påhittade efteråt: att jag brände mig på en glödhet kamin i barnbördshusets väntrum och att jag tittande uppåt såg far eller mor hålla i ett knyte som var familjens nykomling.

Dryga trettio år senare var det dags för systerdottern K att göra entré på självaste Tomasdagen 21.12 – dagen då julfirandet enligt folktraditionen ska sätta in med full kraft. Minns den långa dagen då storebror J var i vår vård – den oändliga väntan på telefonsamtalet – och när det äntligen kom besöket på Kvinnokliniken, liten, liten unge på mammas arm.

2008 var det dags igen – denna gång kom barnbarnet S till världen på juldagen. Åter en dag av väntan och funderingar i sällskap med storasyster T – och samtalet från rörda fadern kom när vi gungade i lekparken. En stadig julbaby iförd tomteluva mötte oss på Barnmorskeinstitutet.

Den första julfiraren i släkten var gammelmoster E, född på juldagen 1921. Hennes födelsedagsfirande avspeglar det jag i mina studier erfarit länge var gängse – d.v.s. att ”vanligt folk” inte firade något vidare. Särskilt illa var det givetvis för den vars högtidsdag krockade med årets största fest. Moster hade sen länge resignerat och glömt sin festdag.

Dottern såg genast till att S födelsedag skulle utmärka sig i julfirandet. Jubilaren får önska maten – det må sen serveras korvsås på juldagen. Hos oss är alltså juldagen en födelsedag – på två sätt!

I London säljs gratulationskort som är lite ”annorlunda” mot våra. När jag hittade kortet nedan kunde jag inte motstå att inhandla det till S. Jag hoppas ingen tycker det är anstötligt på något vis.

Tyckte bara att det är så mitt i prick!