Det storregnar ute, men i morgon ska solen skina, ser jag. Tro det. Vore bra – i morgon ska ju alla svänga runt i julkyrkorna och med ljusen på kyrkogårdarna. I dag var det rumban i matbutikerna, slutspurten. Jag såg köpkärror lassade med 15 liter mjölk i vårt lokala snabbköp. På annandagen är butikerna öppna igen. Men vi bunkrar mat som på den gamla tiden då julfriden var total och långvarig och självklar.

En viktig insikt fick jag av ett radioinslag i veckan. Det handlade om en organisation som ordnar med julklappar åt barn i mindrebemedlade familjer. Ett jättefint arbete som många gärna ville delta i.

Men sen fanns det dom som föranledde att alla inlämnade paket måste öppnas och kollas innan de levererades till förväntansfulla barn och unga. Underbart vackert och noga inslagna paket visade sin innehålla tomma schampooflaskor, skräp – ja t.o.m. en tömd vinlåda.

Nån hade tänkt den alltigenom hjärtlösa tanken, omsorgsfullt förverkligat sin idé – och antagligen efteråt varit nöjd med sitt uppsåt.

Vardagsondska.

Det slog mig att får jag en någorlunda pigg och frisk pensionstillvaro vill jag ägna mig åt att bekämpa denna ondska.

Jag vet inte i vilket sammanhang och jag vet inte hur, men min sista period här på jorden skulle jag vilja göra skillnad. Förverkliga goda idéer, stå emot mörkret. God jul, kära läsare!

Vår julkrubba har i år två nya figurer – inköpta i julkrubbsmuseet i Rom – de står till höger. Praktiska, vardagliga kristna – mannen bär på bränsle och kvinnorna håller på med byket. Mitt i sin syssla stannar de upp inför undret – vore jag präst skulle jag säkert få till en predikan om den lilla trion!