Jag har läst unga bloggarsystrar inför årsskiftet. Idag ska man se bakåt mot året som gick för att få perspektiv på det hela – genom att besvara ett antal frågor- erfar jag.

Jag börjar kavat – gjorde du något 2017 du aldrig förut gjort är första frågan. Svar: sjukskrev mig för akut stressreaktion.

Genomdrev du någon stor förändring? Svar: nej, det kan jag sannerligen inte påstå. På gott och ont.

Sen följer frågor om relationer – och jag märker att vänner och relationer är ganska förstenade i min ålder. Man är glad över de kontakter man har och tillfreds så länge vi har möjlighet att ses under året eller ens höras av med ett julkort.

En lättare fråga – vilka länder besökte du i år: det var Estland (5 gånger), Tyskland, Storbritannien, Grekland, Italien. Flög en hel del, jo, det är inte bra, mina unga bloggarsystrar är mer ekomedvetna.

Bästa köpet? Vad har du spenderat pengar på? Jag är ju en ”köper nästan aldrig nånting i prylväg längre”-människa så det var svårt. Kanske potatispressen vi inhandlade häromdan. En sån är verkligen behändig. Alla andra har väl en sån?

Sen följer frågor om vad som gjort mig glad, vad jag borde ha gjort annorlunda eller inte alls och vad jag önskade mig och inte fick.

Och nu gick luften ur mommo. Jag orkar inte analysera mig så här ingående – inte minns jag riktigt hur det varit och inte vet jag riktigt hur jag skulle vilja ha det heller.

Jag är helt öppen för vad livet ger – och nåt annat scenario finns ju inte för nån av oss hur vi än planerar och drömmer. Glad är jag över att detta arbetsår gav mig ett fint resultat vad gäller en bok jag skrev, roligt var det att träffa olika människor med anledning av den och att få jobba med fina kolleger i samband med ett bångstyrigt manus. Också stressreaktionen hade ju emellertid samband med det arbetet – roligt och tråkigt går ju ofta hand i hand i livet.

Resorna har alltid hängt ihop med familj och vänner och att få uppleva saker ihop – det är sånt som gör mig lycklig – och på det spenderar jag faktiskt pengar.

Nyår igen. Nu börjar mitt sista hela arbetsår, nu ska jag stänga butiken. Och vad det blir sen – ja det får Gud allena bestämma. Kanske blir jag överraskad – kanske blir jag överrumplad, kanske blir jag ledsen eller besviken.

Men som mina unga bloggarsystrar konstaterade om sitt 2017: det som man trodde var piss innehöll en hel del jävlar anamma.

Kanske jag inte skulle uttrycka mig precis så. Men det låter inte dumt. Nej, inte dumt alls. Det låter positivt och energiskt!

Gott nytt 2018!

Skål med aperol spritz – vi fick en julig version hos dottern i helgen. Och faktiskt – önskar jag nåt är det nog att också 2018 få inta den orangegula drinken på ett av mina bästa ställen på jorden – Trastevere!