Vi firar vårens festtätaste period just nu – den som börjar med Runebergsdagen, fortsätter med fastlagstisdagen, går vidare med skolfesterna penkis och gamlas dag/dans – ja och visst däremellan infaller ju också St Valentine´s Day.

Jag talar engelska när det gäller den sistnämnda dagen för att inte stöta mig med någon. Ska dagen kallas vändagen eller alla hjärtans dag är nämligen åter i år den stora frågan. Fast traditionsvetarna och språkvården gått på den liberala linjen att båda namnen duger (då dagen ju i Finland ännu har en rätt dominerande vänskapsprägel) är det bara 42% av svararna på Hufvudstadsbladets enkät som säger sig använda båda namnen. Resten har en skarp preferens för endera.

Kampen om festerna ja. Traditionspoliserna och tyckmyckarna är alltid i farten när högtider nalkas.

Det var ju så sent som igår dispyten om fastlagsbullen-semlans fyllning utkämpades. Sylt eller mandelmassa – med eller utan varm mjölk.

Jag gillar inte fastlagsbullar. Inte Runebergstårtor, inte struvor, inte jultårtor, inga säsongbakverk. För min del får man fylla bullarna med salmiak – jag är traditionsbuse också.

Men vi får väl se hur det går med hjärtedagen – såg en massa damer bära på blombuketter i stan i dag. Många herrar rusade kring med bubbelglas åt sina kärestor på Kapellet också , såg jag. Dagen kanske blir Alla hjärtans till 80% här också om nåt år.

Själv firade jag med summa ett kort, tack för det väninnan i Östnyland!

Lite mera hjärtligt hade det allt kunnat gå till, host, host, alla berörda parter …

Annonser