En vecka välfylld av mycket, kan man säga. Onsdag var det Cosi fan tutte på operan. Underhållande och framförallt välsjunget, men som jag tyvärr alltid tycker om Mozart (utom ifråga om Trollflöjten) – det går på snäppet för länge. Jag är i själen en Puccini-flicka.

Så var det ledig fredag – månne detta var min sista enskilda semesterdag uttagen på våren? Nåväl, det blev bio – Mademoiselle Paradis – åter en av dessa filmer som föranleder mycket googlande efteråt, bakgrunden är ju historisk.

Så kom lördag – och Nationalteaterns Julia&Romeo. Det stampades och visslades från läktarna där den unga publiken satt. Pjäsen hade alltså än en gång korvats om till något tidsenligt – till hälften i detta fall. Gillade stort – också att Shakespeares grundupplägg berör generation efter annan. Och tål revisioner.

Denna helg har familjen firat i resandets och farandets tecken: dottern föreläste på författarkurs i Vörå, maken åkte med kollegerna på jobbkryssning till Stockholm, T reste till Vasa på kyrkans barnkörers fest – och när svärsonen därtill gick på karonka blev bara S och jag kvar.

Vi två slog oss alltså ihop i lördagskvällen, spelade ett märkligt kortspel där man ska gissa kring olika djurs avföring, låter galet, men har egentligen mycket att lära en om det zoologiska! Sen slog vi på Netflix och S introducerade två matlagningsserier hon med mor och syster brukar titta på, Zumbo´s Just desserts och Nailed it.

I båda tävlar amatörkockar om att framställa den mest innovativa och läckra och vackra desserten. Det är uteslutande av den som kan minst och hejdlösa gapskratt år klena prestationer och en fånig fokusering på konditorikonsten som vore den det enda viktiga kompetensområdet i dagens värld. Som det är i sådana tävlingar.

Skoj var att höra S kommentarer om det hela. Hur mycket hon visste om det vetenskapliga bakom stekning och gräddning, hur hon tänkte om kompetens och tävlande och rättvisa, hur väl insatt hon var i både estetik och innovativt tänkande och vinst och förlust. Att sitta med barn framför TV:n är en lärorik och intressant sits.

Vi åt också makaronilåda och planerade vad det ska ätas när vi firar Eurovisionsfinal om några veckor.

När dottern kom hem tog jag bussen till Sökö – en färd på ca 10 minuter. Fåglarna höll mäktig aftonkonsert och det var definitivt vår i luften.

I morgon kommer de övriga resenärerna hem, säkert med många upplevelser i resväskan.

Och om en vecka blir det valborgsfestligheter, det tar sig!

Jodå, vinnardesserten var elegant. Men kvällen största behållning var dock de desserter som lutade hit och dit och hotade falla i bitar innan de burits fram till domarbordet. Det var dom som trösterikt vittnade om att försöka duger och att också det till det yttre bristfälliga kan ha en kärna av den absolut läckraste moussen!