Antalet resterande arbetsmånader minskar med fart. Det känns ofantligt bra, och dags som jag flera gånger påpekat. Denna vår har åter en hel rad nya system introducerats vad gäller de dagliga rutinerna. Inte för att det rör sig om något en 63-årig mommo inte klarar av, nejdå. Men tanken på att i åratal ännu vara tvungen att rulla på i dessa regelbundna uppdateringar förskräcker. Tid för något annat nu!

Men först ska det städas. Jag befinner mig just nu i den speciella situationen att ett stort bokprojekt är klart och ett annat är i det skrämmande granskningsstadiet. Något nytt kan jag inte mera börja med – det finns tid att röja och reda upp.

Jag röjer upp i mina gamla arkivsamlingar, jag städar i forna kollegers efterlämnade material, jag kompletterar ämnesorden i vår arkivdatabas. Det finns tid för sånt nu – den tiden har ju inte mina aktiva yngre kolleger.

Sen går jag igenom mitt arbetsrum, hylla för hylla, mapp för mapp. Ja, man kan säga att jag tar avsked av mitt arbetsliv papper för papper. Uppröjningar i samband med olika flyttningar av arbetsplatsen har medfört att mitt beting i dag är hanterligt. Jag ville i det närmaste kalla det njutningsfullt.

Minnena rullar fram. Alla föredrag jag hållit, både på vetenskapliga arenor och vid möten med en mycket vid ”allmänhet”. Programmen från olika kongresser väcker hågkomster, alla särtrycken av artiklar man tilldelades av kolleger på den tiden då utbytet av dem var en vänskaps- och vördnadsbetygelse. Böcker och skrifter man fått till gåva … Minnen, minnen, minnen … av mångahanda slag. Inte alltid ljusa.

Dilemmat infinner sig: hur mycket av detta är omistligt, vad ska jag ta med mig hem?

Ibland ryker en hel mapp papper – det kan gälla kopior av artiklar och böcker man i dag lätt kan läsa i digital form på nätet. Andra mappar får vila en tid, vem vet vad jag ännu behöver under mina sista tjänstedagar. Det är ju en känd sanning att det dammiga bortglömda dokument du just slängt efterfrågas nästa dag. Slår aldrig fel, så det gäller att vara listig!

Men lite ska jag ha undan varje dag och jag blygs inte påstå att min systematik är exemplarisk. En bok hem per dag – medan hyllorna på jobbet blir allt tommare blir det alltså allt trängre här hemma. Därför finns plan b: jag har också en hylla där vårt bibliotek – och kollegerna – omsider får plocka åt sig böcker.

Städandet känns både renande och meningsfullt: efter mig inga råddor!

Snart flyttar någon annan in i mitt rum, nån som gör helt andra saker och går nya vägar.

Det är som det ska vara!