Det har varit mycket prat om ”ikäihmiset” de senaste dagarna ser jag (när jag kastat mig över dagstidningarna vid helgens långa morgonkaffen). Ikäihmiset – i översättning tydligen ” äldre människor” ska servas i dag – och inte bara med traditionella aktiviteter. Det tillställs mommodiscon, speed dating, men också speciella fromma tillställningar för ”de äldre”, hela skalan ska det vara, ”ikäihmiset” är ju individer, bevars. Men en grupp för sig, ändå.

Låter bra. Men var går gränsen till att höra till kategorin ”äldre människor”, egentligen? Inför pensioneringen har jag börjat fundera mycket över detta livets sista block – ålderdomen. Det kan ju röra sig om en verkligt lång period – prins Philip som deltog i sitt barnbarns bröllop i helgen är ju t.ex. 34 år äldre än jag – det är ju en hel del tid det. Vi klassas ju ändå båda som ”ikäihmisiä”.

I helgen hade Bullgummorna, min studentklass, sin terminsträff. Vi är på gränsen till pensionen, några kunde visa upp färska pensionärskort, några är redan etablerade i sin ”ledighet” men jobbar för fullt med att göra inhopp i sina tidigare jobb eller har hittat helt nya aktiviteter, några är fortfarande i det vanliga arbetslivet, ja, det är ingen direkt standardversion av pensionsåldern vår grupp på ett dussin kvinnor födda 1954-55 kan visa upp.

I den finska hufvudstadsdraken noterades att antalet ”äldre” – folk över 65 år – i dag uppgår till 1,2 miljoner.

Men när börjar man själv uppfatta sig som senior och vad innebär det?

Jag tyckte t.ex. jag föryngrades en hel del när jag nåddes av nyheten att bli mormor ett tredje varv. Samtidigt är det en del prat om krämpor när Bullgummorna träffas. Ålderdomskrämpor.

På något sätt är man trots allt tidlös, speciellt när man umgås med kvinnor man känt i dryga 50 år. Åldern är något sekundärt, det är personligheten som räknas.

Man lever nu på och ser hur det går. En sak har pensionärerna i vår skara ändå noterat – att skillnaden mellan helg och vardag inte är så glimrande mer då alla dagar i princip är fria och lediga.

Kanske man ska njuta av dessa söndagskvällar då diskmaskin och tvättmaskin puttrar på inför den smått mariga veckostarten måndag morgon. Snart får man strukturera upp vardagen enligt nya kriterier.

Livet är ett äventyr, det kan man åtminstone fastslå!

Annonser