Semesterns sista resa blev ett hastigt besök i Stockholm. Båtarna ligger inte i hamn så värst många timmar nuförtiden så det fick bara bli ett museibesök – Lars Lerins magiska akvarellutställning på Liljevalchs. Men den tog vi istället en rejäl titt på.

Att kryssa med Viking är lite fest, tycker vi! Andra föredrar Silja Line – men vi har alltid varit Viking-vänner. Länge var Stockholmskryssningarna de enda utlandsresor vi hade råd med efter idogt sparande – under en period var mamma och moster också med.

Nånting fint är det över upplägget – det lilla extra, stänket av lyx – och trivsel – både med svenskan överallt och personalens vänliga och glada attityd. Nu var det familjeresornas säsong – fullt i bollhavet och långa köer till att ge Ville Viking en kram. Att följa med barnens dans och lek gör en alltid på gott humör. Energin, lättheten att brista i skratt, ivern att vara med. En av barens nya mocktails ”Fruit Bomb” kändes lämplig att inta i detta sammanhang.

Riktigt god mat får man ju också, det lite speciella. Kvällens höjdpunkt är det långsamma intagandet av tre rätter. Det enda som fastnade på bild var dessertostbrickan, den var ljuvlig till de sista dropparna ur fina vinflaskan.

Det var ju innerligt hett i Stockholm också, men ändå blev det 11 km vandrat. Maken hittar alltid mängder av böcker och så hade vi beställning på svenska skolkalendrar åt barnbarnen. Lunch på Tures i Sturegallerian fick det bli – köttbullar för maken och lax med hovmästarsås för mig.

På hemvägen tar båten in i Mariehamn redan kring 23.00-snåret. Jag älskar att sitta vid nattklubbens bakfönster och titta på in- och utkörseln, bilar, cyklar, tyngre trafik. Staden är tyst, men i hamnen är det lite ruljans. Någonstans före eller efter oss genomför Silja Line samma procedur, det är mäktigt med de stora tysta båtarna som möts i natten. När vi passerat Kobba Klintar har stadens ljus redan försvunnit och vi drar ut på öppna havet.

En sista Gin Tonic, också den extra vacker och lyxad – och det var dags att dra sig tillbaka till hyttens svalka. Inte minst luftkonditioneringen var en uppskattad detalj denna gång. Och alldeles vindstilla var det också, tur och lov.

Några lata dagar kvar – och sen ska vi se vad som ska åtgärdas på jobbet. Nu känns det som vi rest och upplevt tillräckligt, lite vardag och knog kan passa bra som omväxling!