Så brukar det stå inskrivet i böcker, med specifikationen ”denna boken stjäl”. Jag kom osökt att tänka på den gamla ramsan i dag då jag åter – ja, det sker numera rätt ofta – märkte att ”stöld” av kunskap skett, ja åtminstone stöld av befordrande av kunskap om att någon annan kunde veta mer om saken. Så var det i det senaste fallet åtminstone.

När man blir tillfrågad och smickrad och vill framträda i medierna eller i annat sammanhang, trots att man vet att den främsta kunskapen egentligen finns hos någon annan. Men då skulle man ju inte få skina själv, och det var ju till mig frågan kom, så egentligen är väl jag den som ska svara för de som kontaktade såg ju just mig som en auktoritet. Fast jag ju nog vet att …

Det resonemanget.

Detta är en riktig surblogg! En argblogg – och en blogg där jag rannsakar också mig själv och hoppas att jag aldrig agerat så. Att jag i min vetskap om att en annan kan och vet bättre om något ämne inte generöst rekommenderat den personen istället. Istället för att låna och citera sagda persons texter utan hänvisning och ge skenet av att jag är experten.

Tvi vale – men jag tror faktiskt jag aldrig agerat så.

Och den som agerar på det viset – ståtar med lånta fjädrar – brukar det aldrig gå speciellt väl i fortsättningen. Konstigt nog finns det en rättvisa i den saken – den personen som agerar så småttigt och fjuttigt – den blir aldrig i världens ögon nån storhet heller!

Se där fick jag mina söndagspredikan skriven! Göran icke så! Jag eller nån annan heller!