Förhandsröstningen i församlingsvalet har gått av stapeln denna vecka. I egenskap av medlem i församlingens valnämnd har jag suttit i valbåsen i några affärscentrum i trakten. När man sitter ute bland folk inträffar möten, konfrontationer av olika slag.

Som i tisdags, till exempel.

Han kom dragande på sin butikskärra, lite tvekande passerade han röstningsborden som var placerade mellan bageriet och kaféet.

– ”Vill du rösta”, frågade vi funktionärer. Nej, det var inte avsikten för han hörde inte till kyrkan. En lång förklaring till hur släkten i olika repriser skrivit in sig och ut sig ur kyrkan följde.

Så drog han kärran några centimeter och stannade upp igen. ”Fast jag äter lunch i olika kapell och kyrkor, när det bjuds”, sa han. En lång beskrivning av hur trevligt och bra detta var följde.

-”Du tycks vara rätt mycket i kyrkan”, tyckte vi funktionärer, ”det är ju fint”. Efter att ha dragit kärran några centimeter till stannade han åter upp. En lång beskrivning av hur han ser på tro och liv och hela tillvaron följde.

Det var mycket kyrklig närvaro och trostänkande som kom fram denna lilla pratstund med mannen som inte hörde till kyrkan.

– ”Men ta nu lite choklad i alla fall”, bjöd vi, ”fast du inte röstar”.

Kyrkan ska vara med där folk rör sig, det står klart för en genast när man får chansen att medverka i en sån här situation. Det finns så oändligt mycket andligt i varje människa, livshistorier man vill ventilera, tankar man vill lufta.

Ute där folk rör sig – naturligtvis. Mamman som skyndade förbi med barnen som glada noterade att det delades ut ballonger vid röstningsbåset till exempel. ”Nej det är för dom som röstar” väste hon åt småttingarna.

Som med en röst ropade funktionärerna både från den finska och den svenska församlingen ”nej, nej, ballongerna är för alla, varsågod – och ta lite choklad också om ni vill”.

Och mannen med köpkärran, ja om en stund drog han vidare.

”Guds välsignelse”, ropade han till avsked.

Annonser