En weekend full av möten och samtal blev det. Det var flickträff eller damträff, hur man vill kalla det när kvinnor kring 60, 70 träffas, och det var tjänstgöring i vallokalerna.

En vanlig replikväxling jag hörde kring valborden var just rubrikens: ”Hur mår du”. -”Jag mår nu som gamla mår”.

Jag känner mig benägen att svara på samma sätt. Fast jag sannerligen inte hör till de äldsta – nej, några av de raska personerna som rusade runt och sorterade kyrkovalets röster hade barn som var i min ålder. Det fick jag reda på, för när man sprättar hundratals kuvert tillsammans kommer det till berättande – både om sig själv och släkthistorian.

Arbetsplatsens äldsta mommo mår som gamla mår, en långsamhet över rörelserna, knäna som ibland vill fungera, men ofta inte, nyckelknipporna som är försvunna, det paniska krafsandet i väskans djup. Blir skönt att efter pensioneringen bara ha en knippa att hålla reda på.

Och mycket annat i den vägen.

Det var väldigt mycket att prata om vid tjej(haha)träffen också. Det hade firats bröllop och det hade genomgåtts operationer, det hade dykt upp nya oväntade krämpor och det var bekymmer med barnbarnen, oro för vänners hälsa ja det var livet i hela sin vidd och bredd.

Så lyckades jag pricka in en film på samma tema också: Nothing Like a Dame såg jag på eftermiddagen – den med fyra klassiska kvinnliga skådespelerskor, väninnor sedan länge, som sitter och pratar som vanligt – men denna gång filmas alltihop och visas på bio.

Två av skådespelerskorna är gravt synskadade och alla uppgav sig ha hörapparat. Tre av dem är 83, den fjärde 89. Alla fyra vibrerade av liv, alla är aktiva yrkesmässigt om de ges möjlighet. Inget prat om att de mår som gamla mår. Inte på det sättet.

Efter helgens alla möten och allt prat och alla nyheter och gamla vänner och nya bekanta finner jag att jag sitter och sorterar mina intryck. I Svenskfinland är det ju ofta så att mina vänner är dina vänner och ofta har vi gemensamma släktingar också i ett invecklat mönster som gör att det finns mycket att nysta ut.

Det var ett rikt veckoslut, kan man säga. Och vännerna på vita duken, Joan, Maggie, Eileen och Judi gav det en extra knorr.

Nu ska jag sätta igång med knägymnastiken så unga vännen, fysioterapeuten inte ger mig snubbor när vi ses i morgon.

Kanske en liten glögg som avslutning på kvällen. Så den gamla sover gott – i morgon vankas arkivdejourering, till exempel.

Annonser