Tänk att vi igen kommit till adventstiden! Känns inte som länge sen sist. Samtidigt har denna höst varit lång och lite trög. Vi har väntat på lilla O och äntligen kom han! Det har varit jobbigt att sega sig genom arbetsveckorna. Jag har knappt gjort nånting speciellt – inte ett teater- eller operabesök, inga resor. Knäna mår varierande, maken mår också varierande.

Det känns gott med advent, ljus, förväntan, lediga dagar vad det lider.

Tidningarna är redan fulla av dem – artiklarna om hur man ska undvika julstressen. Jag har glömt hur den känns. Kanske var jag julstressad när jag var ung och skulle ha 14 personer på julmiddag. Många av dem lynniga och julsura, dessutom.

Men det är länge sen – nu sällar jag mig till julvännerna som tycker december är en magisk period. I år tycker jag det är mer illuminationer, basarer, julmarknader, konserter och annat hålligång än nånsin. Julfilmerna på Netflix är fler än tidigare – lite dabbiga, men hjärtvärmande romantiska komedier.

Jag har skrivit in en hel del programnummer i almanackan, vissa dagar är det några stycken. Julklapparna har jag relativ koll på också. Och pyntet börjar krypa fram.

Allt mitt pynt (och det finns av den sorten, minsann) har historia. Är ärvt eller fått eller köpt i nån situation jag kan erinra mig. Det är det fina med hela pynteriet. Tomtarna på hyllan i tamburen kommer från mosters hem. I takkronan hänger Lucian dottern köpte åt mig på Skansens julmarknad, ett julpyntat Eiffeltorn S köpte åt mig i Paris, julkulor från olika städer i Europa, åsnorna iförda tomteluvor T och S köpte åt mig på Santorini…

På balkongen sitter maken med bok och rökverk i ljuset av en liten stolligt prydd gran. Nu ska jag vänta några veckor med att plocka fram mer. Under tiden kan jag öppna mina åtta julkalendrar … de har bara samlat sig på mig i år, men jag klagar inte! Ingen kan älska kalendrar mer än jag.

Så ingen stress, nejdå. Dessutom har ankomsten av ett litet gossebarn stämt mig till djupare tankar kring julens innersta väsen. Bortom basarerna och marknadsvimlet och krafset i kalendrarna finns ju det nyfödda barnet.

Mysteriernas mysterium, det viktigaste i livet.

Ha en glimrande adventstid – en välsignad december månad!