Marie Kondo och hennes konst att städa har nu också nått Netflix-konceptet. Jag kollade ett program i veckan, det gällde ett par i min ålder, ”empty nesters” karakteriserade de sig som. Barnen var alltså utflugna, men huset proppfullt av prylar. Det var nästan chockerande att se högarna av kläder, sammelobjekt – och inte minst julprydnader som fyllde alla rum och ytor i hemmet. En soptipp var det.

Det slog mig när jag tittade att här finns ett område jag behärskar rätt bra: rensandet, uppröjandet och ordnandet.

Och det är mycket bra, ty nu nalkas åter en rörreparation. Vi har ju redan genomgått en i förra boendet – och orsaken till att den lägenhet vi bor i nu var rimligt prissatt var just faktum att reparationer är i sikte.

Men: vi har koll på bohaget. Marie Kondo skulle gilla vårt klädrum där säsongernas persedlar lätt plockas fram och där sängkläder, väskor och annat lösöre i dag endast uppgår till det nödvändiga.

I dag plockade jag bort julen – den står alltså inte framme året om som hos det amerikanska paret. Nej, allt har sin plats också här – och när advent åter nalkas kan det hela plockas fram i omvänd tur och ordning.

Vad ska jag skryta om mer – ja, något som talats om en hel del i veckan: att man ska använda sina kläder länge och inte idka slit och släng. Hurra för mig i det fallet också – fotografialbumen bär vittne om att många plagg jag äger funnits i garderoben i 10-15 år.

Så detta kan jag förnöjas över.

Men mycket annat i det praktiska är på svaj, fast därom mer en annan gång.

Kanske.