Så stod det på det kort jag fick av arbetskamraterna i Vasa vid min avskedsfestlighet för kollegerna i torsdags. Stor visdom i det tänkespråket!
Bubbel med snittar (det bästa jag vet) hade jag önskat – för hela arkivpersonalen – och så blev det. Att det också blev vackra tal, fina presenter och en två timmars gemytlig sits hade jag inte vågat hoppas på.
Men så blev det – och jag är så glad över den tillställningen. När jag skulle tacka med ett improviserat litet tal blev jag så innerligen rörd – det fick bli kortfattat. För tisdagen då det ska drickas kaffe med hela SLS – hoppas många dyker upp – tänker jag skriva ner de tankar jag vill förmedla. Det ska bli kort och koncist – men tårarna överrumplar mig nuförtiden i alla situationer – så det är bäst att följa ett manus.
Förra fredagen hade jag min sista kundjour, sista gången jag plitade detta på min dörrskylt:
Nu ser jag att det borde ha stått 9.00 – så pensionären börjar redan vara bortblandad! Sen fortsatte jag dagen med att rensa och röja lite till – och ta avsked av en kär bokvän som återbördades till bibliotekarie Martin:
Grubbs ordspråksbok från 1670-talet som jag umgåtts med dagligen i flera år nu. Dags att låta den återgå till bibliotekshyllan.
Det finns inte mycket kvar i mina egna hyllor nu. Några arkiv- och kundmöten återstår, några mappar måste jag kolla innan jag bär hem dem, lite personliga prylar ska jag ännu packa ner – och sen är det nästan slut på ett 40-årigt arbetsliv.
Det har varit goda år – det ska jag säga på tisdag i mitt kortkorta tal också.
Nedan ännu en bild av det bästa arbetsrum man kan ha – fotograferat några år sen då rummet ännu var mitt andra hem och fyllt av egna böcker och prydnader.
