Fortsätter att installera mig i tillvaron som pensionär. Halkan och nederbörden förhindrar mina goda föresatser att röra på mig mera. Det får vänta ett tag.

Min almanacka är dock relativt välfylld av träffar och luncher, engagemang som följeslagare till familjen i olika sammanhang, fysioterapi – och några tomma dagar faktiskt.

Det slår mig att ett enda evenemang räcker gott att fylla en vardag, med resor till och från. Vi får se hur det blir framöver.

Märker dock att man måste se till att ha något att längta till och se fram emot också i denna lata tillvaro. Struktur av något slag bör skapas – men än så länge semestrar jag regelrätt och låter planeringen anstå.

Jag kommer ändå mer än förr att tillbringa tid i hemmet och har därför satsat på lite inköp – sen när jag ser den lilla pensionssumman som konkret trillar in på kontot misstänker jag att jag ängsligt börjar vända på slantarna.

Men denna första vecka i nya levnadsomständigheter beslöt jag mig för att byta ut vårt schabbiga sängöverkast – det hade många år på nacken. Denna divan kan jag nu kasta mig på när jag tar en lur, ser på Netflix eller läser Kyrkpressen:

Köpte också en ny bekväm pall att vila fötterna på i TV-fåtöljen. Nu har jag allt som behövs i den vägen.

En sak jag genast tänkte på när jag ”blev hemma” var att jag behöver något snyggare i hemmaklädsväg. Något man kan öppna dörren i, visa sig för folk i – något som inte har stora hål, fransar och noppor. Så jag köpte några plagg.

Men nu ska det sparas.