Efter helgens sol råder grådask. Det hotas med kyla och slask. Inte direkt lockande promenadväder, så det är tur att jag har en lunchträff i grannstaden inprickad. Thai-mat och kristna meningsutbyten.
Lördagen bjöd också på utsikter och insikter. Bullgummorna, studentklass 1974, sammanträffade – som vår sed blivit – åter på en av huvudstadens klassikerrestauranger, Messenius i Tölö denna gång.
Nio kunde möta upp denna gång. Våra liv är ganska mångskiftande, den jämna åldern till trots. Några är pensionerade, andra deltidspensionerade, några ännu i fullt arbetsliv. Några av oss är föräldralösa, någras föräldrar är trots hög ålder i nästan full vigör, några tampas med den finländska åldringsvårdens mångomtalade problem.
Många har rehabiliterats från olika operationer och påmints om det sköra i livet. Några umgås med barnbarn på hemmaplan, andra reser utomlands regelbundet för att utöva mommo-rollen. En har bytt hemland sen vi sågs sist och pendlar över viken den sista arbetsperioden. En av oss hänger med på distans, ty hennes jobb är förlagt till verkligt fjärran ort, Teheran.
Det finns mycket att ventilera, således. Den gemensamma nämnaren är att vi befinner oss i livets hoppackningsskede – eller ompackningsskede ska vi kanske säga. Plats för annat, tid för nytt.
Vad vill vi nu, vad orkar kroppen med, vilka förpliktelser finns, vilka möjligheter?
Till morgonkaffet läser jag en recension av Jörn Donners senaste bok ”Sista striden”. ”Bekräftad utsiktslöshet” är texten rubricerad. Donner är ju dryga 20 år äldre än Bullgummorna, kunde vara vår far. Jörn mal på i en reflekterande monolog av blygsam substans, summerar recensenten. ”De tomma dagarna fylls av tomheter”, läser jag.
Blir det så vad det lider? Antagligen, d.v.s om livet går på.
Men innan dess får man ta ut svängarna så gott det går. På butiksresan läser jag annonserna på lokala anslagstavlan. Jazz-jam på närpuben, konstskolans kurser, zumba och fitnessträning, kurs i pardans – nja, knappast det sistnämnda. Tar ett foto för att hålla möjligheterna i minne.
Vi får väl se.
