Här sitter jag i midsommardagskvällen och skriver lite. Jag är lycklig över verbet ”sitter”, det har inte varit självklart de senaste dagarna.

Drabbades nämligen häromdagen av en krampartad strålande värk i en muskel med fint latinskt namn jag glömt. Om man googlar ”kramp i ryggslutet” får man många träffar och ritningar som illustrerar just mitt predikament. Mycket annat meddelar doktor Google också, och skall givetvis inte tros i alla stycken. Så jag konsulterade doktor Wahab på Terveystalo och fick mina medusiner.

Några dagar av stundtals rysliga plågor blev det, nu är siktet ställt på att jag ska vara i skick att sitta i flyget till Sydspanien på måndag. Hela familjen är på väg, nämligen, som vi ofta är strax efter midsommar.

Varje gång någon värk av detta slag slår till – och det är nu och då, ryggskott, knän som låser sig, kramper här och där, tänker jag på salig mamma som hela sitt liv levde med värkar av olika slag. Det var ryggvärken som golvade henne stora delar av min barndom. Hon sökte vård av både professionell och folkmedicinsk art – och till sist sprack ett magsår som visade sig vara orsaken till hela den helvetiska åkomman.

Efter detta följde neuralgin, de ilande värkarna i ansiktets nerver, en återkommande plåga varken starka mediciner (ibland så starka att hon blev förgiftad av dem och tappade personligheten i flera veckor) eller akupunktur hjälpte.

Hon var en eldfängd och svår kvinna, men nu efteråt har jag insett att detta sammanhängde med de eviga sjukdomarna. När hon gick ur tiden var det efter att långa tider ha vårdats för astma när sjukdomen egentligen satt i hjärtat.

För mammas skull önskar jag verkligen att himmelriket skall vara en plats där de i jordelivet krassliga ska få riktigt roligt och smärtfritt!

Roligt ser jag i FB att vänner och bekanta har haft med besked i helgen. Dignande buffébord i blommande bersåer har fyllt flödet, rika skaror vänner har firat med jordgubbar, grillmat och samling vid prunkande midsommarstänger. Midsommaren är kanske den helg i de sociala medierna då det privata paradiset exponeras mest. Midsommaren erbjuder ju ingredienser till så sköna bilder.

Jag trycker ”gilla” allt vad jag orkar, för visst är det härligt med så vackra dukningar, så glada vänner, så mycken samvaro och fröjd. Också roligt med inlägg där man vistas i stan, njuter av de tysta gatorna och magiskt tomma torgen.

Vi har suttit och ugglat på balkongen som vanligt, så mycket jag nu förmått sitta. Och nu försöker jag packa så smått, så det är rörigt i stugan.

Hoppas på en värkfri natt och sen omsider lata dagar vid Medelhavets strand. Som är mitt paradis på jorden!