Köksbordet har blivit platsen där jag breder ut mig med mitt dagliga. Skriva blogg, mail, betala räkningar, rätta i festboken-manuset – alla dagar nånting av detta. Men många dagar råder också en slapp och improviserad kvasiaktivitet.

”Vad håller du på med”, frågar maken mig, på sin väg till kylskåpet. ”Jag…” – ja, jag skulle hänga tvätt, men sen kom jag på att det är Eino Leino-dagen och att jag vet för lite om honom, och så googlade jag fram lite … och kom på att det är länge sen jag hörde hans ”Nocturne” och googlade på Youtube och lyssnade på Vesa-Matti Loiris fina tolkning och sen kom jag på att FB-vännen skrivit om deckarförfattaren Vic Suneson … och då han bara är ett namn för mig googlade jag lite och sen beställde jag en av hans böcker på Helmet … och sen …

När man är pensionär och ingen brådska har kan man hålla på med sån kvasiaktivitet. Kanske borde jag tilldela mig själv begränsad skärmtid, som barnbarnen har det. Men vad skulle det tjäna till – och förresten inbillar jag mig att min kvasiaktivitet samtidigt är nån sorts ytlig självbildning också.

Sen kommer det ju i något skede förstås till att hänga tvätt, sånt är livet. Och annat också, såklart, jag är inte helt försjunken i mina paddor och plattor.

När man är pensionär hinner man tillbringa en kväll med barnbarnen, vid två filmer, pizza och kortspel – man hinner genast rycka ut när svärmor snavat på sin matta och ett halknät bör inköpas, eller leverera en påse Fazers blandade som blivit hennes största fröjd i livet.

Den första sommaren som pensionär var bäst, skrev väninnan-forna kollegan häromveckan. Det är sommarlovet som aldrig tar slut! Precis – ingen nedräkning som ifjol, bara tre veckor kvar, tio dagar, fem, en – jobb igen! Hu!

När hösten kommer kanske rutiner och ordning inträder. Några fasta punkter borde man väl ha.

Nu sitter jag här och tittar ut genom köksfönstret – följer med flygtrafiken över Esbo mot Vanda. Har appen Flightradar 24 på telefon. Flyget från Larnaca passerade just över vårt hustak, nu kommer Barcelona, Rom, Geneve …

Varför känns det skoj att veta varifrån flygen kommer eller vart de är på väg? Inte vet jag. Nånting med fantasi och drömmar och minnen och möjligheter måste det vara.

Annonser