Återläser, som min vana är, Agatha Christiedeckare. Oftast har jag inget minne av upplösning och mördare, t.ex. av Miss Marple-boken Nemesis som är aktuell just nu. Hörde nyligen att författarinnan anses ha ett mycket modernt språk, vilket skiljer henne från äldre svenska deckarförfattare – har t.ex. nyligen bekantat mig med Vic Suneson och H-K Rönblom.

Men annat än språket förändras. Det där med ålder exempelvis. I ressällskapet i Nemesis ingår ett antal ”elderly ladies”, alla specificerat ”about sixty”. Texten beskriver också damerna på ett sätt som i dag snarast karakteriserar tjugo år äldre personer. Vad skulle Agatha kalla dagens rappa 70-80- och vidare – åringar?

Lyssnade just på Grynet Molvigs sommarprat i Sveriges radio. En blandning av eftersinnande – och humoristiska – minnen och stor närvaro i nutid och framtid. Grynet strålade på bilden, iförd sommarpratarnas traditionella blomsterkrans.

Hon är 76 år. Jaså minsann.

Nej ålder är så relativt som det kan bli och beror på så mycket, hälsa, levnadsomständigheter, grundkaraktär. Inte kan man indela folk enligt det mera.

Jag själv fyller 65 om en dryg vecka. Inte tänker jag så mycket på min ålder, men däremot mer än förr på att förändringens tid nog är inne.

Minns min irritation över – dryga tjugo år äldre – sångarväninnans belåtna prat om att hon minsann startade varje morgon med att gymnastisera.

Nu när muskler och leder strejkar i olika variation alla dagar förstår jag att gymnastik kan handla om att överhuvudtaget komma i rörelse den dagen.

Inte tänker jag på demens jämt och samt heller. Men artiklar om ”tidiga tecken” och ”sätt att motverka glömskan” får mig att haja till på ett annat sätt än förr. Det är ju trots allt få av oss som inte har stiftat bekantskap med minnessjukdomarna i dag.

Och sen – det där med att vara snabb och inte i vägen. Att inte irra och virra och vimsa och stoppa upp i köer när man söker i väskor och fumlar med kort och koder.

Gamyler fick vara långsamma förr, det var som det skulle. Men i dag ska man hålla takten, hänga med, både fysiskt och psykiskt. Inte stå och hymla när ens nummer dyker upp i apotekskön, t.ex. utan med fläng vanka iväg till rätt lucka, det tänkte jag på igår när numren till de tio luckorna rasslade fram med fart i Universitetsapoteket.

Efter mycket krafsande efter bankkortet i butikskassan häromdagen kom jag på att jag måste sortera mina grejor i väskan på något sätt. Klokare fruntimmer än jag har säkert gjort detta för länge sen. Men nu ligger pengar, kontokort och inköpslistor i sin påse, pappersnäsdukar, våtservetter, läppstift och liknande i sin, nyckeln i sin och mobilen i sin. Ingenting slirar ner i väskans dolda djup längre.

Strategi för snabbhet. I en elderly ladys liv.