Maken snusar i rummet bredvid. Jag har just satt igång diskmaskinen efter söndagens måltid. Det blev ett mer invecklat koncept än vanligt. Följer olika upplägg på nätet – det som lockade i veckan var en parmesanpannacotta med täcke av olika grönsaker, lövbiffsrullader med pressad potatis och vaniljglass med goda tjinuskisåsen maken fick som tuliainen från Paris (dottern och stora barnbarnen T och S) , med tranbär och läckra söta kex som tilltugg,

Vi fick en fin flaska champagne av Paris-resenärerna också och jag hade en flaska Amarone i gömman. Det blev fest!

Ute slaskar det – ja snöar lite rentav.

En sväng till pensionärsboendet med karamellhåvor blev det också. Tur det för svärmor hade endast två Fazers bästa kvar. De blandade karamellerna har blivit hennes livselixir – det hon säger förgyller vardagen.

Svärmor var lite klarare i dag, hon gladde sig år foton av barnbarnsbarnen jag visade och uttryckte glädje över allt Kristinagården – hennes nuvarande hem – erbjöd.

Nu börjat ny vecka med allehanda! Jag är vid gott mod, men det faktum att jag på fredag hamnade i ett oväntat och tråkigt gräl fördunklar min tillvaro. Jag grälar mycket sällan – men när tankar i mitt innersta attackeras gör jag det – som en tiger och ett lejon (enligt utsago av en som bevittnade dispyten).

Senast var det i kyrkliga sammanhang – fem år sedan – nu gällde det min – och många andras – vetenskapliga identitet. Som vanligt stod jag solo på barrikaderna – mitt öde, tydligen.

Men söndagsmiddagen var god, snart nalkas juletider och hoppeligen blir mitt sista bokverk, anknutet till det vetenskapliga sällskapet jag gett en stor del av mitt liv, men som ändock inte så värst extumerar mig, småningom klart och kan anses vara ute ur mitt liv!!

Ljus i tunneln!

Välkommen november!