Maken och jag har i helgen kryssat till Stockholm tillsammans med fysiker och kemister, folk av olika ålder tillhörande de nämnda vetenskapernas samfund. Maken har deltagit i dessa sammankomster regelbundet och ville att jag nu när hans pensionstid nalkas skulle ta del av upplägget.

Så jag hakade på, lyssnade på föreläsningar och iakttog det hela. Det är bra att komma ut ur sin egen kunskapsbubbla, det har jag fattat länge sen. Man får en ödmjukhet inför människans kunnande och tänkande, och jo – nu och då förstår man en del också. Småningom blir man kunnigare själv!

Många frågade maken vad han tänker hitta på nästa höst då han gått i pension. Och riktigt många gav honom feedback, tack för hjälp, stöd och samarbete under gångna år.

Han blev väldigt rörd och till sig. Jag kunde bara konstatera att det var toppen att de kom med dessa vänliga kommentarer nu – och inte vid gravölet då de positiva omdömena vanligen formuleras.

En bra sak att minnas för en själv: tacka nu – det kanske inte blir något ”sen”.

En fin resa var det – med vissa nya drag. När vi återkom från vår promenad i Stockholm och som kryssningsresenärer skulle återvända till båten ställdes vi inför en fullfjädrad säkerhetskontroll. Maken blev i den vevan av med universalverktyget han alltid bär med sig. Ingen hade vid embarkeringen i Helsingfors märkt att han hade en kniv med sig i detta verktyg, men nu konfiskerades föremålet och kunde utlösas först tio minuter före ankomst till Helsingfors.

Är det dåden i Malmö som är orsaken till den stränga kontrollen? Vi är givetvis helt för den – även om vi tycker det varit bra att i förväg informeras om den intensifierade granskningen.

Nå, storartade måltider och kaffepauser blev det under dagarnas lopp. Och säkert mycket att ta till sig för yrkesfolket. Också jag blev klokare t.ex. beträffande mangan-halten i blåbär, väderprognoser och friktion på superhydrofoba ytor.

Det ni!!

När man konferensar behövs både salt och sött regelbundet och kaffe och te på! Viking Line levererade flott!