Vi brukar kring självständighetsdagen ta en liten resa nånstans i julstämningens tecken. Detta år blev det Köpenhamn. Vårt resesällskap på sex personer inkvarterades i en fyrarummare vid Gråbrödratorget mitt i centrum, i fjärde våningen bodde vi – och som så ofta vid dessa lägenhetshyrningar var trapporna upp det jobbiga – med barnvagn och bagage – sen mötte oss den mest härliga våning man kan tänka sig, med utsikt över torget. För en ettåring är detta upplägg idealiskt, O gjorde sig genast hemmastadd och kröp nyfiket runt i de olika rummen, sin egen säng hade han också fått.

Men bagage och vagn, ja! Det var inte alls självklart att dessa anlände till destinationen. Som så ofta var det en strejk som stökade till det. När vi redan satt i planet meddelades nämligen att bagagehanterarna i Köpenhamn inlett en strejk och Finnair beslutat att inte ta med något bagage – dess öde var i det blå.

Att vistas fyra dagar utomlands utan barnvagn – ja, den gåtan har vi ju ställts inför tidigare – i våras då vagnen gick sönder på väg till Eurovisionen i Tel Aviv. En kappsäck hade vi också checkat in innehållande huvudsakligen barnmat och blöjor. För att beskriva en jäklig situations lösning kort: väl framme fick alla som blivit utan bagage ställa sig i en milslång kö för att anmäla adress för eventuell senare leverans.

Kön sniglade fram, vi andra tog slutligen beslutet att dra in till stan medan mofa blev kvar. Två timmar stod han i kön där stämningarna varierade från veritabla raseriutbrott till snapsande och öldrickande. När han närmade sig slutändan gick budet – en resenär hade märkt att bagage från ett senare Finnairplan från Helsingfors snurrade runt på en karusell. Där hittades både vagn och resväska.

Tre timmar efter landning anlände så mofa med rubbet till vår våning – men då hade vi redan dukat upp pizzor och öl som väntade vår hjälte.

Att flyga är förfärligt också i bästa fall – och personalen på Kastrup var sannerligen inte av det gemytliga slaget, det var ett väldigt skrikande och åthutande och blängande med iskalla blickar i samband med hemresans olika etapper också.

Och en väldigt ovänlig busschaufför mötte vi på färden från Zoo torsdagskvällen. Eftersom hans rulle i kassaapparaten var slut ville han först förvägra oss inträde i bussen – ett sällskap med tre barn varav ett i vagn, två vuxna och en mommo med käpp! Då vi bedyrade att vi tog risken att utsättas för en biljettkontrollant lät han oss motvilligt äntra bussen.

Flickorna förvånade sig senare över att mommen kan så många svordomar – dem yttrade jag efter att vi installerat oss i bänkarna. Och höttade med käppen därtill!

Men – nu till det trevligare! Staden var ju ett paradis av glitter och dekorationer och överfyllda pyntbutiker och en hel rad julmarknader. Tivoli beskådade vi i duggregn, men lördagen var solig och inbjöd till långa promenader – t.ex. i det förutom juldekorationerna kolmörka Zoo där både giraffer, noshörningar, lejon, elefanter och pandan kunde besökas.

Smörrebröd blev det givetvis – på Magasin Du Nords restaurang – vi vuxna tog en liten nubbe till.

På nationalmuseet fick man inte ta in egna barnvagnar – och eftersom O just då sov som en stock fick mor och han hitta på annat program medan resten av gänget besåg samlingarna, bronsåldern är nästan bäst.

Det var en massa regler och förbud i Köpenhamn denna gång – ofta ologiska och bevakade av snorkig personal. Är det terrordåden som spökar, tro?

Skönt med lägenhetshyrandet är ju att man kan sitta avslappnat samlade vid frukost och kvällsfirande. Färskt bröd hämtade dottern varje morgon från Holms bageri och O smaskade på sin livrätt smörbullar.

Så det var den resan, roligt att komma ut i världen och skönt att komma hem. Mommen var lycklig över att benen höll både trappor och långa promenader. T.o.m. marschen upp i Rundetårn, där gumman tog en liten paus på vägen som bilden visar!