Klockan är sju på morgonen. Maken vandrad till skolan. Kolsvart ute, man hör hur det droppar.

Jag hade klockan på ringning halv nio, efter en dåligt soven natt hade lite extra sömn passat bra. Men sen slog allergisk snuva-attacken till och det var bara att stiga upp. Ta en Heinix, sätta på radion, hälla upp en stor kopp kaffe.

Inga papperstidningar, det var ju helgdag i går. En vecka pyntsäsong kvar, sen kör tjugondagen iväg glansen och glittret.

Jag avskyr, avskyr, avskyr denna säsong.

Allt roligt slut. Långt till vår.

”Det är en dimmig och rätt så mulen dag”, konstaterar radiorösten. ”Hela dagen kommer det att vara mulet, tjocka moln”, fortsätter hon.

Nå, värre var det för ett år sen då jag skulle pallra mig till arbetet för mina sista arbetsveckor. Nu är det makens tur att avverka sin sista termin.

Vardag är det dock i pensionärens tillvaro också. Men snart kommer man in i trampet. I dag kommer barnbarnet S hit en stund, konstklubben startar. I morgon får jag träffa O – fast vår gemensamma barnklubb inleds först nästa vecka.

På torsdag ska jag ta mig samman och ansluta mig till damkören igen. Hösten var för aktivitetspackad för sångarverksamhet.

Och så har vi fredag igen – och vi har kommit igång.

Jag drömmer nuförtiden rätt ofta att jag tappat mina skor och tassar omkring barfota och villrådig.

Nu gäller att ta kontroll! Jag har ju faktiskt nån gång i höstas förutseende bokat La Boheme på operan till torsdag. Med bubbel.

Och nästa vecka är första mötet om gårdens rörsanering. Svåra beslut.

Nu gäller det att hitta skorna!

Och sätta på datorn, när man nu en gång är vaken!

Fast året bara startar gäller nämligen slutspurt för annat.

Nej vad säger radiorösten nu – långtidsprognosen på 10 dagar lovar genomgående regn och slask.

Rub it in, rub it in!