Tjugondagen kom med fart och därmed är vi snart inne i andra hälften av januari. Det är mycket i pensionärens tillvaro som vanligt.

I dag måste först julen packas ihop, det känns alltid skönt när hemmet blir lite luftigare och lättare. Manövern tar sina timmar för den som har mycket pynt och vill packa in det systematiskt – läs jag.

Så väcker allt många minnen också, av människor, platser och situationer. Det är skönt att pensionären har tid att genomföra det hela i maklig takt. Ett sista julkort damp ner i dag också – det har färdats från Bergen i 27 dagar nu …

Alltemellanåt kollar jag min mail. Stora finlandssvenska festboken är i slutspurt som jag påpekat ett antal gånger nu. Det betyder att frågor om olika detaljer dyker upp stup i kvarten. Beslut ska fattas, bildtexter formuleras.

Har tittat på en del kollegans ombrutna korrektur. Det såg jättejättefint ut. Absolut fullproppat med kunskap och detaljer i läcker layout.

Mina livshögtider finns i bokens senare del. Så jag har inte sett nåt färdigt än. Men så mycket har jag tittat på mina texter att jag konstaterar att det (som vanligt) i detta skede känns som hade en annan person skrivit dem. I långa skrivprocesser knogar man på – så släpper man taget och tappar kontakten med sin text. Och förundrar sig över att man själv totat ihop det hela.

Detta blir – räknade jag – min tolfte bok utgiven i SLS regi, hälften har jag skrivit ensam, tre har jag gjort i samarbete med flera kolleger, en festbok har kollegan och jag publicerat ihop tidigare och en arkivhistoria var vi fyra författare om. Det blev en del!

Nåja, idag blev det därtill räkningsbetalande och beställningar och korrespondens. Och sen ska vi på gårdsmöte om anstundande rörsaneringen ikväll också, det ryktas om stridande viljor och divergerande åsikter.

Så veckan och året har rullat igång. I morgon ska O och jag på årets första ”Sång och lek”. Det blir finemang!

Under pyntet skymtar mina Monet-böcker. I väntan på våren!