Så hette faktiskt den förra festboken kollegan A och jag gav ut – nu för ett bra tag sedan. I veckan var det dags för lansering av den nya Stora finlandssvenska festboken. Ett helt arbetsliv ryms inom dess pärmar, för festerna har vi sysslat med av och till under ca 40 tjänsteår.

Denna sportlovsvecka var det dags för både fritid och fest. Först åkte maken och jag på några dagars sus och dus i södra grannlandets vidunderliga huvudstad. Tallinn erbjöd denna gång både fotokonst, kvinnokonst och sjöfartshistoria. Därtill besök på några gourmetrestauranger (Ribe och Rataskaevu 16) och en lönnkrog. Samt två besök på stans äldsta café, Maiasmokk. Lunch intogs på trendiga F-hoone i Telliskivi.

Det var vastlakukkeltid erfor vi – första gången jag sett det estniska namnet på säsongprodukterna. Fyllningarna var lite mer innovativa än vi är vana med – mangosylt och hasselnötskräm erbjöds i Fotografiskas café.

På Maiasmokk åt jag morotspirog – i två repriser. Jag minns att de estniska kollegerna man träffade på konferenser i tiden gärna bjöd på hembakt – och då var det ofta mumsiga vegetariska piroger – av den sort man inte hittar så ofta i hemlandets caféer.

Intensiva dagar, och promenadkäppen – denna gång den hopfällbara – kom väl till pass i den utmanande medeltida gatuterrängen.

Här tar jag igen mig i båthytten – vi har börjat satsa på hytt också under korta överresor. Guld värt att för några extra tior kunna dra sig tillbaka – och kanske ta en liten lur fjärran från karaokelarmet.

Bäst jag kom hem var det dags för nästa resa. Efter lätt ompackning anträddes färden till Vasa för lansering av den nämnda festboken. Här är det njuggt med bildbevis, ty dagen var en karusell av föredrag, intervjuer, mingel, kafferep, gourmetmat, träff med släkt och gamla vänner, möten med kolleger, möten med nya människor, signering av böcker, det var knappt man kunde ta in allt.

Väldigt fort gick alltihop under ”Strömsö-Jonas” ledning och när kvällen avslutades med ett sista glas rött i hotellbaren var A och jag tämligen vimmelkantiga. Många erbjudanden om framträdanden hade vi fått och nu gäller att se vad krafterna räcker till för.

Men det är roligt, ack ja! Att det blev en bok, att den blev så fin, att förlagspersonalen på SLS är så kompetent – och därtill trevlig, att så många vänner ville sluta upp, att stämningen var så varm och skratten så många.

Och mera fest är på kommande senare i vår, då får vi samla vännerna här söderöver för lite fortsatta festligheter. Nedan den enda bilden jag kom mig för att knäppa: de uppdukade kaffeborden på Loftet i Vasa. Några minuter senare vällde det in glada gäster! Sju sorter, som det ska vara! Och påtår på påtår!