Jag vet, man orkar inte läsa mer om allas vårt gemensamma dagsläge. Men som det dominerar både stort och smått, livet för hög som låg är det svårt att skriva utan att nämna vår nya annorlunda vardag.

Plötsligt är hela tillvaron upp och ner och hit och dit. Nån dag sedan hade vi proppade kalendrar och resplaner och sociala system och rutiner och förpliktelser.

Så faller botten ur alltihop. Pensionären hinner kolla läget dagen lång via både gamla och nya medier. De senare tutar ut mängder av information – både på gott och ont. Presidenten yttrar sig, biskoparna tröstar, myndigheterna har seriösa informationsutsändningar med regelbundna mellanrum.

FB rapporterar om hur de europeiska hoven garderar sig, om vilka kändisar som redan smittats och publicerar skrämmande bilder av tomma butikshyllor. Sant och falskt i en enda röra. Seriöst och underhållande, sida vid sida.

Omöjligt att greppa detta. När jag tittade på den senaste informationssändningen från THL greps jag av tanken att jag upplevt detta förr – sett det på film, flera gånger. Retoriken, minspelet, balansen mellan skräck och förhoppning om att hjältarna nog kommer att klara skivan och rädda världen.

Och sen mikronivån. Alla vänner som rapporterar om inställda resor och möten och problem och oro kring det. Sen finns det alltid dom som i kommentarerna klämmer till med omdömet ”i-landsproblem”, ett ord jag tycker man ska vara mycket försiktig med.

Det är klart att det är en världslig sak att den länge efterlängtade resan eller konferensen inställs – åtminstone i relation till att man själv eller nån i ens närhet gjuter döden eller blir permitterad i flera månader.

Men det ska vara tillåtet att harmas över det också utan att bli åthutad och förlöjligad. Sällan har ju framtiden varit så här oförutsägbar, känns det, skönt att vi kan dryfta läget på nätets olika plattformer.

I takt med att evenemang och arrangemang inhiberats har jag dock slagits av en tanke – jo, den är lite pollyanna-aktigt beskäftig, jag vet. Har nämligen fått en stark påminnelse om hur ovärderlig och mångsidig min vanliga vardag är. Tänk så mycket roligt jag haft att njuta av – och hoppeligen åter har att glädja mig åt när detta en dag är över!

I kväll skulle vi haft gäster, egentligen. Men nu blir det fredag som vanligt, på tu man hand. Lite ska kvällen dock piggas upp: Stora finlandssvenska festboken kan nu inhandlas i bokhandlarna – och dessutom damp arvodet för rättigheterna in på bankkontot.

Så det blir äkta bubbel ikväll. I morgon måste vi kanske inhandla lite mera wc-papper. Jag har ju sett på FB att en verklig kris föreligger vad gäller tillgången till denna livsnödvändighet.

Eller så är det bara skrönor och rykten.