Så börjar en ny vecka och maken har placerat sig i arbetsrummet där han hörs dra en lektion på distans. Det är ganska intressant att höra honom undervisa – jag vet ju inte vad responsen från eleverna är – men hans lugna metodiska röst förklarar och utreder och uppmuntrar.

Skolarbetet ger vardagen en viss struktur som är välkommen. Vi har tider att passa enligt dagens läsordning. Vi flyter inte bara omkring.

Jag har ju som pensionär vant mig vid hemmavarandets mera improviserade tidtabeller. Det är nästan så att jag vill styra upp det hela lite mer nu när inte den andra delen av tillvaron – engagemangen utanför huset fyller dagen.

Jag sover skamlöst länge på morgnarna – och slår sedan ner mig med dagstidningarna. Det är klart att alla rapporter om sjukans utveckling måste ingå i nyhetsrapporteringen. Ändå är det de ljusare inslagen i bladen jag klamrar mig fast vid.

I dag var det en kolumn skriven av Henrika Franck, rubricerad ”Tacksamhet” och Jan-Erik Andelins krönika ”Det blir sommar igen en dag” som piggade upp mig. Ja, jag ska rent av klippa ut texterna för nyläsning dagar då det är knappare med tröstande inslag i bladen.

Henrika Franck föreslog att man varje kväll skulle skriva ner tre saker man känt tacksamhet för under dagen som gått. Listor – ja, det är jag med på – listor klargör och strukturerar.

Jag har redan några listor på gång: veckans matsedel, en lista över förslag till recept som kan tillredas senare och sen en lista över dagens konkreta program där allt ingår, från det minsta lilla ordnande och städande och betalande av räkningar. Punkt för punkt.

Och i andan ”Det blir sommar igen en dag” startade jag en ny lista. En to do-lista med tanke på en framtid när saker blir möjliga igen. Än så länge står där två saker: 1. Kolla bildarkiven vid Ekenäs museum och Fiskars lokalarkiv för eventuella bilder på släktingar (övernatta på nåt ställe i Västnyland). 2. Res Irland runt.

Det var en början, men jag misstänker att förteckningen blir lång. Och en dag blir det väl dags att börja beta av den listan också!

Nu behöver vi narcisser och violer!