Det var nu också en rubrik till påskaftonsbloggen. Men så är läget. Nu gäller det att fylla dagarna, skingra dystra tankar och försöka hitta på något glädjefyllt. I den obestämt långa väntan på förändring.

Våra små utfärder har gått till många trädgårdsbutiker nu. Ofta har de sortimentet utomhus och det är glest med kunder. Det har blivit ett litet hav av narcisser – och i dag en kruka penséer. Vi rörde oss i östligaste Esbo och Vanda, vilket kändes som en längre resa till trakter man inte besökt på länge.

En kruka rosmarin blev det också, som start på mitt projekt att odla örter på balkongen. Jag misstänker att min plan på susande basilikaodlingar kan visa sig vara en önskedröm – men försöka duger. Nu hinner man ju bevaka odlingarna oavbrutet och vara redo med sprutkannan.

Nå potatisen då? Ja, det har visat sig att jag skalar potatis mest varje dag, det brukar jag inte annars. Många av de recept jag testar är potatisbaserade: tartiflettegratängen, falukorvsgratängen med senapsgrädde, texmex-frestelsen. Potatis borgar för matiga, mustiga rätter som räcker många dagar för två personer. Pressad potatis får det också bli till de franska köttbullarna och gulaschgrytan maken ska tillreda under påskdagarna.

För övrigt uppskattar jag storligen FB-flödet dessa dagar. Ögat vilar i vännernas vackra påskdukningar, man gläds åt beskrivningar av pynt och rapporter från förberedelserna i köket. Det är fest att följa andras firande!

Och i morgon loggar man in på Domkyrkans utsändning igen. Hoppas vi får sjunga ”Vad ljus över griften, han lever o fröjd”, enligt min mening den främsta av påskpsalmerna!

Glad påsk, kära läsare!