Hela livet är konstigt nu, men många berättar i FB om ett ännu mera kaotiskt drömliv. Jag vaknade till en mulen fredagsmorgon från en riktigt marig dröm.

Vi bodde i något märkligt kollektiv bestående av en massa människor från min forntid – folk jag haft kontroverser med, kan man väl sammanfatta.

Men värst var att jag ingen egen säng hade i detta hus, ingen mat hade vi i kylskåpet och trots att huset var fullt av folk planerade ingen laga mat av något slag. Alla vimlade omkring och blängde, det var bara jag som försökte sammankalla ett möte om köksjourer och menyer och middagstider.

Struktur. Det var det jag saknade i drömmen, och det jag har försökt skapa här hemma. Vilken lättnad att vakna och veta att maken knäppt på kaffekokaren, snart börjar hans morgonmöte med kollegerna i arbetsrummet, klockan 12 ska vi äta lunch, sen mera skola för maken och vad jag bara vill för mig.

Jag steg upp ur min egen säng och gick ut på min egen balkong och bad morgonbön som jag brukar. Lite molnigare över Esboviken i dag. Läste morgontidningarna och snyftade lite över en artikel om ett gammalt par som numera bara kan umgås genom fönstret till demensboendet där hon isolerats. Efter 65 år tillsammans, det skär i hjärtat.

Sen skrev jag veckomail till väninnan i österled och nu ska jag snart börja fixa korvstroganoff till lunch. Plocka fram ingredienser ur eget kylskåp i eget kök, o vilken fröjd.

I dag borde dottern och jag ha vandrat i Monets trädgård i Giverny. Det blir en annan dag, hoppas jag. Ikväll får det bli De Eurovisa i TV, med lite bubbel till.

Livet är dock ganska bra!

Egen säng i eget hem! Tack och lov!